Ni har väl sett Jennys broderiutmaning på tema landskapssömmar?
Med flytt och terminsstart har januari inte precis varit min bästa månad för kreativt skapande, men Järvsösömmen, som är januaris utmaning, har varit med mig i bakhuvudet hela tiden. Jag har varit på biblioteket och lånat böcker, läst om handkläden och hänglakan och skrytsängar som broderats och dekorerats men aldrig sovits i, studerat mönster och stygnsätt och skissat med röda pennor på bussen in mot stan.
Jag tycker Jennys idé att presentera en landskapssöm varje månad är så fin, inte bara för att jag själv är intresserad av broderi utan för att det ligger så mycket kvinnohistoria bakom de här sömmarna som aldrig berättas eller stoltseras med. Kvinnohistoria och historier om kvinnors konst – när de förbjudits andra uttryckssätt än de textila.
Järvsösömmen är inte precis min favorit. Jag föredrar den närliggande Delsbosömmens mjukare och mer slingrande former framför Järvsösömmens spretiga tofsar. Till och med den lite hafsiga, ”inte så noga”-inställningen till sömnaden blir svår för mig som gärna fastnar i att räkna trådar i väven när det kommer till repetitiva mönster. Men jag gillar rundlarna och hur formerna får upprepar sig i vidgande cirklar, det blir väldigt meditativt att jobba med. Och jag älskar det röda garnet mot vitt linne.
Nu hann jag inte så långt i januari, men mitt syfte är heller inte så mycket att producera som att fortbilda mig. Jag vill ta mig tid att lära känna en söm varje månad, verkligen studera den och försöka fånga det som är karaktäristiskt för den på ett sätt som också speglar mitt eget bildspråk. För att lära mig av historien och för att kunna berätta den vidare.
En liten blomkonstellation som mer påminner om en kompassros och pilspetsar, om ni frågar mig, är på gång i sybågen och blir ett skönt avbrott i det intensiva schemat. Rött bomullsgarn på vitt linne, med stjälkstygn och enkelsidig plattsöm. Jag ser fram emot att låta den växa vidare i godan ro.
—
Här har jag skrivit mer om landskapssömmar.
Lämna ett svar