I’ll tell you all my secrets but I lie about my past
Så, om det kanske är dags att sluta vara kryptisk. Här har ni nyheterna:
Jag har börjat ett nytt jobb.
Jag har sökt en folkhögskoleutbildning.
Jag har nu gymmat två gånger i veckan i tre månader.
På lördag far jag på äventyr och ni får klara er själva ett tag.
Utbildningen är en tvåårig, kreativ sådan och jag har lämnat in betyg, CV, personligt brev, varit på gruppintervju och gjort en bilduppgift på plats. Är just nu reserv, vilket känns ganska sämst. Hade hellre varit helt missförstådd än andrahandsval. Men jag härdar ut.
Rehabiliteringen går långsamt men framåt (och jag vet att vi inte riktigt pratat om vad som är problemet – det ska vi, så småningom). Knämuskelstyrkan är drygt halvvägs till målet medan handlederna är starka som aldrig förr och även om jag fortfarande inte kan ta emot en dörr med öppen handflata eller lägga hävarmsbelastning på själva leden så är mina biceps snart i Hulkklass. Helt insane att gymmet verkligen blev mitt andra hem och att jag faktiskt tycker det är kul (berätta inte för nån).
Mitt nya jobb är sensationellt. Jag står i biljettkassan på en biograf i stan (För ordningens skull bör jag väl påpeka att alla åsikter som uttrycks i den här bloggen om film och övrig kultur är mina egna, osv). Det är full fart men har ännu aldrig varit så övermäktigt som allsångsruscherna i restaurangen. Dessutom kastades jag rätt in i ruljansen och får ta mycket mer ansvar och initiativ än jag förväntat mig som nyanställd. Plus att mina skiftledare skickar sms med beröm och återknytning efter min första självständiga dag. Deppar nästan lite över att ta semester redan.
Vad gäller det sista tänker jag hålla tyst tills jag är tillbaka. Lite mystik måste man ju bibehålla.
Så, så är det.
marie
27 juni, 2012 at 13:10Låter ju helt strålande, grattis!! Håller tummarna för att du kommer in på skolan (och att den ligger i Göteborg!).
Elin-Alice
24 juni, 2012 at 19:12Åh, Alicia. När jag får dina fantastiska kommentarer känner jag mig alldeles utvald och blir varm i magen. Finaste känslan att möta människor som kan uttrycka sig så magiskt och just för att det är en internetvärld som inte alltid är på riktigt så växer sig tanken på att du är ett vackert övernaturligt väsen ännu lite starkare. Om jag inte vore lite långsam, så som jag är, så skulle jag kommentera vartenda ett av dina inlägg för de är så fina allihopa. Och jag är en av alla som håller tummarna för en plats för dig på kursen du vill gå. Nyfiken på vad det kan vara!
Malin
21 juni, 2012 at 23:03Proffs.
sofia
21 juni, 2012 at 15:54Reservplatser alltså. Verkligen sämst! Blev reserv på två skolor jag sökte och gav upp men så vips: Sofia, det finns en plats ledig varsågod! Sååååå det är inte omöjligt att knipa åt sig en plats. Håller tummarna!
Cissi
21 juni, 2012 at 08:47Grattis till jobbet, låter riktigt mysigt! :)
Jessica
20 juni, 2012 at 13:58Åh. Vi hoppas på att de inser sina misstag och tar emot dig på folkhögskola omedelbums och skäms för sin oförmåga att se något makalöst när det sitter alldeles framför näsan på dem!
Alltså stå i biljettkassa på bio känns ju lite som ett idylljobb. Liksom tunga röda draperier och doften av popcorn. Får du ha fräsig uniform?
Och alltså Alicia! Dina kommentarer! Så himla fina och bra och tack och åh.
Alicia Sivert
20 juni, 2012 at 14:03Uniformen är ursnygg med skjorta, väst och slips under den kallare delen av året men tack och lov får jag ha en lite mindre imponerande men något mer praktisk pikétröja sommartid. Och det är verkligen idylliskt och stämningsfullt, fast jag mest fokuserar på växelräkning och bioklubbvärvande. Trivs himla bra!
Och tack! Det är så bra med vänner som talar vett i en. Det viktigaste är ju ändå vad ni tycker.
Dito. Puss!