hjärtekatten Farid
Apropå UFOn (unfinished objects), hörrni. I min Låda med Påbörjade men ej Färdigställda Projekt i Garn har det i flera långa år legat en ögonlös liten katt.
Igår tog jag fram och gjorde färdigt honom. Varför är de där sista snabba stegen alltid svårast att få gjorda?
Han är en hjärtekatt och han heter Farid. Hjärtekatter är ett initiativ för virkare att använda upp sina restgarner och skapa en liten kompis åt något barn som fått sitt hjärta opererat på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg eller Skånes universitetssjukhus i Lund. Därför har alla katter ett eget hjärta lagat med stora stygn.
Såhär skriver Therese och Susanne:
”Ibland tar livet oväntade vändningar. Som när ett litet barn föds med hjärtfel och måste tillbringa sin första tid i livet på en barnhjärtavdelning. När sådant händer är det lätt att känna sig osäker och rädd – och då behöver man trygghet. Någonting att hålla sig fast vid. Någonting som påminner om att det lilla barnet är unikt och speciellt. Inte bara sjukt. Någonting konkret och pedagogiskt men samtidigt mjukt och tröstande. Någonting som en Hjärtekatt.”
Farid har ett hjärta tovat i mjukaste ull.
Och så har han glasögon och en fräck rosett.
Det föds omkring 1000 barn med hjärtfel varje år i Sverige, enligt Hjärtekattens sida, och därför behövs fler som virkar tröstande kompisar. Mönstret finns på svenska och engelska och här finns info om vart du som vill göra en hjärtekatt ska skicka den, men också beskrivning på hur du går till väga om du inte själv kan virka, men vill finansiera garnet åt någon annan.
Nu är Farid packad ihop med en liten hälsning från mig och på väg mot Göteborg där ett nytt liv och en ny familj väntar honom. Det känns fint!
Mikaela Johansson
23 januari, 2015 at 11:48Så himla fint initiativ alltså.
Alicia Sivert
23 januari, 2015 at 13:56JAAAA!!!
Ellen
22 januari, 2015 at 19:58Men oj, vilken fin tanke. Verkligen, så himla bra att kunna glädja någon på det sättet. Du är väldigt duktig dessutom!
Alicia Sivert
23 januari, 2015 at 13:56Tack! Ja, visst är det ett superfint initiativ? Vill göra katter av allt mitt spillgarn!
hille
21 januari, 2015 at 21:57MEN ALLTSÅ VILKEN FIN GREJ. blir helt känslosam här borta nu!
Alicia Sivert
21 januari, 2015 at 22:15Det är skitbra! Jag håller på och virkar en till nu pga fick flyt och har MYCKET BOMMULSGARN som jag aldrig gör något av.
Mikaela
19 januari, 2015 at 21:05Så fantastiskt fin grej och Farid känns som det perfekta namnet!
Alicia Sivert
21 januari, 2015 at 22:15Bra! Jag ville ha något annat än "Gullan" och "Fritz" som alla andra verkar kalla sina katter för… Farid lär enligt internet betyda "unik" på arabiska, så det passar ju ett barn man vill påminna sig om är unikt!
Beatrice
19 januari, 2015 at 14:00Önskar att jag var bättre på det där med att virka…. Får väl be farmor lära mig när jag är hemma i februari. För vad är en bättre anledning än att man vill virka till en sån här bra sak!? Har dessutom en del bomullsgarn som känns som ett bra material att virka såna här av… Får helt enkelt jobba på det!
Men först ska jag göra klart mitt pappers-projekt såklart! Har börjat klura klart, det ska bara göras också…
Alicia Sivert
19 januari, 2015 at 14:14Youtuba! Finns mängder och mycket pedagogiska beskrivningar.
Hoho, vad kul att du är något på spåren! Fy vad jag är nyfiken på att se allas bidrag!
Jenny Olofsson
19 januari, 2015 at 13:51Åh så himlans fin! Älskar färgen och detaljerna.
Och sedan vilken bra idé! Verkligen bra motivation i fall man vill lära sig virka, vilket jag vill.
Alicia Sivert
19 januari, 2015 at 14:13Det tycker jag du ska! Finns jättebra beskrivningar på youtube nuförtiden. Lycka till!
MinaAlster
19 januari, 2015 at 13:49Hejsan!
Jag såg precis att du skrivit en kommentar på min blogg om min kofta. :)
Den koftan har jag stickat efter mina egna mått, uppifrån och ner. Var med i denna KAL. http://stickameraskoftkal.blogspot.se/
Vet att Dödergök kommer att lägga ut ett häfte till försäljning om hur man stickar koftor/tröjor efter egna mått. Så kika gärna där.
Ps. Jag bara älskar hur kreativ du är! :)
Vänlig hälsning
Veronica