handbunden bok med akvarellpapper och broderade initialer

Wow, vilken power det ingav mig att skriva den där rubriken. Det är något så djupt tillfredsställande med att skapa någonting från grunden. Bara att laga, förbättra eller göra om någonting ger en skön känsla av kontroll och självständighet som jag tror är så viktig att utveckla i dagens beroende-/konsumtionssamhälle, men att dessutom få skapa någonting i flera steg, som uppfyller alla ens visioner… Ja, jag säger det igen: wow!

Efter grafik- och bokbinderikursen i Uttersberg föddes en idé inom mig om att skapa en anteckningsbok för friluftsmålningar. Eller ja, det var en av alla idéer som föddes.

Jag har massor av akvarellpapper av sämre kvalitet kvar från tiden innan jag började investera i mitt måleri. Idag skulle jag inte göra en ”riktig” målning på material under 300 gram för jag vet att pappret inte är värt min tid. Samtidigt finns det bara ett visst antal tack-kort en behöver göra per år och den där bunten budgetpapper minskade inte direkt snabbt. Men i en anteckningsbok skulle de passa fint! För snabba skisser, små miljötolkningar, minnen och noteringar ute i det fria.

Så jag band en frikkin bok. Jag blev så exalterad när jag väl börjat att jag inte kunde avbryta för att åka och köpa bokbindarlim. Istället sydde jag inlagan med vaxad lintråd och limmade pärmarna med textillim. Jag slarvade och limmet blödde igenom på framsidan vilket ni kan se som ljusa fläckar på bilderna, men det har jag lyckats gnugga bort i efterhand. Vi får väl se hur det håller!

Så fort jag var klar ville jag göra en till, så nu kommer nog den där högen med skräppapper både minska och faktiskt komma till användning! Jag blev nämligen dubbelt så sugen på att parkbänksmåla med denna i väskan.

25 uppslag lång.

Tyget är förresten från en gammal linnekjol jag klippt sönder, och jag broderade mina initialer lite snabbt med stjälkstygn på framsidan, bara för att göra nåt liksom.

Kreativt tänkande och praktisk hantverkskunskap är fanimig en superkraft. Måtte vi lära barnen det!

För att genast bryta magin med det nya, det rena, det orörda, gjorde jag en snabb akvarell av precis det jag hade framför mig: en liten glasvas med en blomklase och ett blad från min mårbackapelargon.

Nu är boken invigd och redo att följa med mig på sommarens målarutflykter. Den har faktiskt redan hängt med till Waldemarsudde två gånger, men det får ni se mer av en annan dag!