handarbetslöshet och pysseldekadens

Sen jag fäste den sista tråden i Gryffindorbroderiet har jag inte vetat riktigt vad jag ska ta mig till härnäst (halsduken räknas inte, den blev klar på en vecka). Att vara mellan pyssel är ett oerhört destruktivt tillstånd för mig, och nu har jag varit där i flera månader. Det är inte för avsaknad av idéer (de finns), utan mer för prioritetsordningsångest, tidsbrist och teknisk okunskap – jag vill göra så hejdlöst mycket, men begränsas av mönsterskaparprogram och rådvillhet gällande hur man på bästa sätt fäster ett axelband i en läderväska. Min värsta typ av i-landsproblem, vilket blir mycket mer påtagligt såhär om hösten när manin släpper.

För att få inspiration och tips om arbetssätt som inte kräver vävstol, svarv eller brännugn har jag, liksom alla andra själlösa (fast hundra år senare), engagerat mig i Pinterest (ni kan väl länka era egna användare?), där jag samlar på ond bråd död, vackra män och broderade väggbonader. Jag har också haft personlig garninventering (det behövdes, lådbottnen hade fallit ur), påbörjat och raderat bloggutkast om ingenting samt dunkat huvudet i väggen upprepade gånger.

Ack, inspiration, kommen ni nu vänligen till mig på momangen för fan.

Tills vidare skriver jag fula ord i kalligrafi och sammanfogar mormorsrutor till Dumbledorefilten, vilket kan var det allra tråkigaste projekt jag tagit mig för och fullföljt (snart), men något måste jag ju syssla med. Jag läser också, vilket vore bra om en hade för avsikt att bli kulturell eller kunnig. Det har jag inte. Jag vill bara ha något att hålla i handen.

Åh, döden döden döden.