Våra katter heter som ni vet Tofslan och Vifslan, och få är väl de som har något intresse av denna blogg men ej av Mumin. Jag antar därmed att ni är bekanta med de två små troll som kommer till Mumindalen bärandes på en väska med hemligt innehåll i slutet av Tove Janssons bok Trollkarlens Hatt från 1948, och från vilka katterna fått sina namn.
Vad som däremot kanske är nördfakta snarare än allmän kännedom är att Tofslan är symbol för Tove Jansson själv, och Vifslan för hennes dåvarande flickvän Vivica Bandler. De höll ihop jämt och kände varandra så väl att de knappast behövde kommunicera i hela meningar för att förstå varandra – precis som Tofslan och Vifslan i boken utvecklat ett eget språk.
I boken är Tofslan och Vifslan ganska störiga. De beter sig inte riktigt som man ska och knycker saker de tycker om (inte helt olikt katterna med andra ord) – men en sak har jag alltid avundats dem: deras hemliga gömställe i den tätaste busken i häcken. Där, i dunklet från den omgärdande växtligheten har de hängt upp vita stenar och snäckor från grenarna och lagt dun på marken, där visar de för första gången mumintrollet innehållet i kappsäcken (som de knyckt) och där sover de i fickorna i muminmammans handväska (som de också knyckt).
Jag har varit sugen på att brodera Tofslan och Vifslan sen katterna flyttade in hos oss, och när jag hittade de här elevernas fantastiska Muminbroderiprojekt var det den sista sparken jag behövde för att komma igång och sy en egen kudde.
Jag broderade duon och sydde sen en blå bård kring det hela.
Till baksida tänkte jag använda det allra vackraste tyget jag äger: en liten liten kvadrat med turkosa och mörkblå blommor på svart botten som jag fått av min mormor för säkert 15 år sen men aldrig vågat använda pga rädslan att förstöra det. Tack vare ett drygt års träning med Sakmakarutmaningen vågade jag nu plocka fram det ur lådan och klippa till det.
Men det blev tråkigt med enkelt broderi och enfärgad bård så jag bad er om hjälp via Facebook och Instagram och fick så massor med tips och därtill lust att brodera typ femton Tofslan och Vifslan-kuddar. Tack för det! Till slut beslöt jag mig emellertid för att sprätta upp alltsammans, riva det älskade turkosblommande tyget i smalare remsor och använda det som bård istället.
Till baksida använde jag en annan favorit ur samlingen. Ett gräddvitt linnetyg med ljusblå prickar som jag fått av mamma och sparat på länge. Kanske hade det passat allra bäst med en mörk baksida men för stunden duger det.
Och sisåhär blidde det!
Jag passade även på att flytta min signatur från Tofslans klänningsfåll och istället lägga till årtalet 2015 synligt under duon. Jag tänker att det kan vara en fin påminnelse om året katterna flyttade in hos oss.
Och även om favorittyget förlorade lite på att rivas smalt tycker jag fortfarande att det förmedlar exakt samma känsla som den jag får när jag läser om det hemliga gömstället under syrenbuskarna.
Och Mumin är nöjd, så jag är nöjd!
PS, detta är även mitt bidrag till Fredrika på vindens sypepp!
![Profilbild för Amanda Jona [SPONTAN]](https://secure.gravatar.com/avatar/?s=40&d=blank&r=g){kind=avatar}
Lämna ett svar