Gotland: våt ull, kuling och regnvattensstänk på linsen

eller Den mest misslyckade utfärden.

Den allra sista Gotlandsdagen regnade det och blåsten höll i sig. Andreas och jag var väldigt naiva och gav oss ut på ytterligare en utflykt dömd att misslyckas. Morfar skjutsade oss till Faludden, där det skulle finnas chans att skåda brushane – en fågel som står högt upp på önskelistan. Men vem är så dum att hen ger sig ut på en alldeles flat och knappt bevuxen udde i kuling och regn? Inte fåglarna i varje fall.

Det var den blötaste och deppigaste promenaden i alla berg och skogar. Ena halvan av jackan och kroppen var torr, för den låg i lä, medan andra halvan var blöt och kinden öm av det hårda regnet. Som tur var förstod min hjälte till morfar att det projektet inte kunde bli särskilt lyckat, så efter att han hade handlat vände han bilen och kom tillbaka för att plocka upp oss. Under tiden lunkade vi kalla och nedstämda utmed landsvägen, men räddades av en skock får. Får är alltid = underhållning.

De tyckte väl, ungefär som vi, att det var himla orutinerat och onödigt att vara ute i snålblåst och nubbregn – så de kom oss till mötes och ville följa med hem till varm choklad och inredningsmagasin.

De bräkte och ylade och vi svarade och de svarade och till slut var vi inte ens sura längre utan stod mitt i mitt våta och ogästvänliga sommarparadis och skrattade åt varandra och alltsammans.

Vi klappade våt, fluffig, fet ull och kliade under hakan och bakom öron.

Så kom morfar, och vi åkte tillbaka hela vägen igen. Fyllde på dricksvatten.

Och köpte bullar för det var absolut nödvändigt.

Sen for Andreas med morfar till bastun där Andreas medan jag stannade i sovhytten, lyssnade på regnet och påminde mig själv om varför jag slutade måla akvarell. Det blev verkligen inte som tänkt, men efter en stund kom jag överens med bilden ändå. Ni ska få se den bättre vid senare tillfälle eftersom jag styrt opp den ett pytteuns i efterhand.

Sen packade vi våra väskor, åt en sista gemensam middag och morgonen därpå tog vi bussen till Visby och färjan hem. Från den färden har jag bara en enda bild så den får ni se här eftersom vi nu ändå pratat så mycket ull. Jag köpte nämligen några bra färger och ett par tovningsnålar på Kvinnfolki (ett gotländskt kvinnligt hantverkskollektiv – drömmmmmen!). Tänker mig att en kan förena nåltovning med broderi på ett bra vis. Återkommer!