Jag tar med mig Andreas, en massa garn och solhatten och åker hit:
Det känns särskilt fint eftersom det nu är precis ett år sen jag satt på bryggan under fullmånen, där jag trivs som allra bäst, och bara räknade timmar till hemfärden. Så hjärtskärande nyförälskad.
Äntligen ska jag få visa honom alla hemliga platser och skatter jag gömmer här.
Lämna ett svar