friluftsmåleri på Waldemarsudde och ett besök i Rosendals trädgård

På min 50 punkter långa att-göra-lista för sommarlovet står bland annat ”arrangera målarutflykt med vänner” och det ville jag inte vänta länge med. En solig torsdagseftermiddag i juni for därför jag, Cecilia och Kim ut till Waldemarsudde på Djurgården, med skissblock, akvarellpapper och penselfodral i väskan.

Vi började med en promenad runt museiparken för att se ut en bra plats att sitta och måla på.

Parken är full av vackra motiv, från växter och statyer till ståtliga byggnader, för att inte tala om utsikten över vattnet.

Det finns skäl till att det var just här jag var på akvarellkurs i friluftsmåleri med Lars Jonsson och Hella Fogelström för ganska precis ett år sen. Innan dess målade jag i stort sett bara inomhus, efter referensbilder, men nu är utomhusmåleriet det allra härligaste jag vet.

Till slut slog vi oss ner i den lilla trädgården precis bakom museientrén, med utsikt mot den gamla kvarnen. Så snart vi satte pennorna mot pappret insåg vi att vi inte precis valt det enklaste motivet, knappt en vinkel var rak eller symmetrisk och det krävde en lång stunds skissande att lära känna formerna. Tydligen är det inte så konstigt att vi fann kvarnen märklig, då den är en av fem i världen av sitt slag som finns bevarade. Byggd 1784 för framställning av linolja.

Jag var lite för inne i målandet, njutandet vädret, omgivningen och samtalet för att komma ihåg att ta processbilder, så jag bjuder bara på denna idag!

Efter ungefär en timmes jobb varav en hel del skissande såg det ut såhär.

Cecilia gjorde en större akvarell.

Och Kim hann med två teckningar, en i blyerts och en i bläck!

Nu knorrade det i magen. Fanns det några bullar tro? Nej, de var slut på caféet. Så vi tog vägen mot Rosendals trädgård.

Det var verkligen en direkt löjligt fin sommardag. Ser ni vilka gäss det här är? Ledtråd.

Rosendal stod i full blom och hälsade oss med sin mest färgsprakande skrud. Men även här var bullarna uppätna! Vi fick nöja oss med kaffe och kaka, fint det med.

Och så fick vi anledning att besöka växthusen, ett av mina bästa utflyktsmål.

Där fanns en hel avdelning begonior.

Hellu baby liksom!

Lök på lösvikt.

Och alla krukor en kunde önska sig.

När vi vandrade tillbaka mot spårvagnen var vi redan i full färd med att göra upp planer för nästa utflykt. Jag hoppas de blir många i sommar.