freuder vår

Julklappsplaneringen är lika med noll. I vanliga fall har jag idéer, men saknar kapital, i år är jag villig att betala vad som kosta krävs, bara jag får ihop bra klappar åt mamma-pappa-bror-bror-bror-mormor-morfar-farmor-morbror-moster-kusin-kusin-kusin-farbror-farbror-faster och en eller annat kamrat.
Rimstugan är det bättre med! När jag skulle tentaplugga igår passade kreativiteten på att slå till och resultatet var följande:

Freud som haver psykstudenten kär,
se till mig som stressad är.
Hur jag än på boken vänder,
ingenting i hjärnan händer.
Biter naglar, sliter hår,
låt mig slippa omtentor!

Skräckinjagande bra, om jag får säga det själv.
Mindre bra och mer skräckinjagande var själva tentan. Omtentan närmare bestämt, den beryktade, i biologisk psykologi. Det var illa nog första gången, att behöva plugga på det en gång till var ungefär lika kul som den värsta liknelse jag kan hitta på. Och hur det gick kan jag ju inte svara på, för ingen vet någonsin med Pettsons frågor och rättningar.
Lite festligt måste jag tycka det var ändå, för ute i korridoren gormade ett luciatåg och tentatanterna bjöd på pepparkakor och solen sken(!) genom fönstret rakt på mig i säkert fem minuter.

Låt oss nu bara hoppas Freud hörde min bön, och att han sen kan ge mig fina julklappstips.