för körsbärssaft & filmisar

Mitt i lägerdokumentsdöden tog jag en paus och besökte den lokala Erikshjälpen. Jag kom därifrån med en handfull livsnödvändigheter:

Egentligen tycker jag bäst om stora, tunna glas, men ibland tillhandahåller man ju en hel karaff saft och då kan man gott dricka ur lite mindre versioner. Perfekt för mammas hemkokta körsbärssaft, som man ju ändå måste spara lite på.
Annars blir det finemang att dricka whisky ur.

Förmodligen den finaste glass och jordgubbs- eller morgonfilmjölksskålen någonsin. Handgraverat engelskt porslin från Wood & Sons.

Undersidan är lika fin den. Såna här detaljer tycker jag är vad som är viktigt i världen. Som klädda knappar i nacken och blommigt kavajfoder.

I juni såg jag att Nadja hittat den perfekta plåtburken. Jag älskar plåtburkar och äger redan fler än jag har användning för, men den här bara måste jag ha. Fairfax är dessutom ett av mina favoritnamn i hela världen så jag satt och grämde mig och var avundsjuk i en månad, tills jag nu alltså klev rakt på en egen. Prylfyndarfärdigheten ni vet.
Nu bor mina filmisar i asken (också en livsnödvändighet, såhär tidigt tjugohundratal).