22 juli, 2012 In Kultur, Uncategorized

fem dagar kvar

Han lär ha inlett med den här i Olso igår afton. Får gärna göra detsamma på fredag.


1978.


2003.

5 Comments

  • Malin

    23 juli, 2012 at 21:14 Svara

    Till Alicia

    Härmed deklareras tankar, funderingar, reflektioner och beskådningar av "On the Road".
    Föreställning på Biograf Grand, fredagen den 20 juli.
    Biljetter sålda av den excellenta salongsvärdinnan Alicia Sivertson.

    I punktlista. Som utlovat.

    Så. Då börjar vi.

    *Jag önskar att jag läst boken mer ingående, flera gånger om, för att kunna ställa filmen i kontrast till boken, filmspråket i kontrast till textspråket, dialogen till de pulserande, sprakande, elektriska orden, vilka jag tycker mig ana i romanen. Att ha läst boken mer ordentligt skulle också ge mig en känsla av att med mer kött på benen kritiskt kunna analysera filmatiseringen på samma sätt som de som sätter "två-tre prickar" i DN Kultur och Svd.

    Jag gillar:

    *De inzoomade närbilderna på Sam Rileys ansikte.

    *Jag tycker om sättet som Sal betraktar omvärlden på, och hur människorna runtomkring honom tycks bli de som skådespelar mycket av det som han själv någonstans inte riktigt kan nå. Hur han gestaltar något som nog många människor kan känna igen sig i. Hur man intellektualiserar allt så himla mycket, så att ditt förnuft hindrar dig från att göra det som alla andra runt omkring tycks göra utan att deras moral, samvete och intellekt sättet käppar i hjulet förr dem. Medan du tänker och känner om saker och ting om och om igen. Väger för-och nackdelar mot varandra. Inser riskerna med att utsätta sig. Och blir rädd. För livet, och dess förgänglighet. Jag tror många känner igen sig i Sals betraktande person.

    *Gestaltningen av mäns känslor. Det är vanligt att kvinnors känslor blir objekt för konsten. Det här är lite unikt.

    *Flyktigheten.

    *Sepiafiltret som ligger över hela filmen. Hur det kornas lite.

    *Närbilden på Marylous hand som mjukt och lugnt ligger på Deans armbåge i en av scenerna då de kör bil.

    *Typsnittet på texten som beskriver i vilken stad de befinner sig i.

    *Trycksvärtan.

    *Sotet i Sals insjunkna kindben. (Otroligt teatraliskt, javisst. Men ja, du fattar nog vad jag menar)

    *Sorgen som Sal (Riley) gestaltar så ärligt med bara en tyst blick.

    *Känslan som infinner sig så tydligt, i uppbrottet mellan Marylou och Dean. Trots att Marylou inte säger ett knyst då.

    *Livet, när de dansar på festerna.

    *Jag önskar att berättarrösten läst upp raderna "From that moment on I saw very little of Dean, and I was a little sorry too. Their energies met head-on, I was a lout compared, I couldn’t keep up with them…", när Dean och Carlo är vilda i natten. De raderna är mina favoritord. Så enkla men ändå så hjärtkramande träffsäkra. Jag har aldrig känt av sån manssorg som då jag läste de orden.

    *Jag tycker att det är lite synd att de aldrig äter "applepie and ice cream" i filmen, så som beskrivs den i boken. Den där pajen verkar så romantiserad och någonstans som en viktig detalj. Något som egentligen inte bär hela historien, men som i boken blir ett inslag som liksom är av mening att den ska finnas med. Och så är jag ju otroligt svag för paj med smält glass också.

    Upptäcker nu att jag uppenbarligen har mer att tänka om kring själva storyn i sig, än om filmatiseringen. Det blir en ny djupdykning i bokbladen. Här ska läsas elektricitet!

    • Alicia Sivert

      23 juli, 2012 at 21:59 Svara

      Alltså Malin. Det här är bland det finaste någon gjort för mig. Du är så himla intelligent och fin och bra, och jag längtar nu om möjligt ännu mer. Det gläder mig så himla mycket att få dela min favoritbok med dig. Jag har väntat länge på rätt person att göra det med.

  • Sebastian

    22 juli, 2012 at 21:29 Svara

    Jaaa! Vi går faktiskt på bio mer nu, ett tag var det nästan aldrig. Vill se den här Woody Allen-dokun, det lär bli nästa projekt. Angående On the Road, bra! Inte i närheten av boken, men jag ser det som något helt fristående. Den var något förvirrande bitvis, men man kan inte misslyckas med en sån story. Ska du se den snart?

  • Sebastian

    22 juli, 2012 at 21:00 Svara

    Fedt! Haha, så man träffade man dig på ett ställe man verkligen inte räknat med. Det är så underligt ibland.

    • Alicia Sivert

      22 juli, 2012 at 21:13 Svara

      Haha, blev helt starstruck. Så himla fint! Nu får ni hälsa varje gång ni går på bio.
      Hur lyder domen om On the Road förresten?

Post a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.