februari förra året: garderobert och bamseblå tumvantar
2019 vill jag inspireras av Fredrika som brukar börja varje månad med att titta tillbaka på samma tid förra året! Så här kommer lite av vad jag gjorde i februari 2018:
I februari förra året var vi färdiga med det mesta av inflytten. Nån enstaka kartong behövde packas upp men lägenheten började så smått komma i ordning. Vi installerade diskmaskin och slagborrade för takbelysning. Släkt och vänner fick komma på ett första besök. Jag bytte sladdar och kontakt i tre gröna loppislampor medan Vifslan gjorde akrobatiska konster på bokhyllan.
På jobbet skar jag ett linoleumsnitt inspirerat av ett tidigare alster. Det påminner mig om att jag borde trycka upp några såna här!
Tofslan lärde sig öppna skjutdörrarna till förrådet och upptäckte att hon kunde klättra upp på en garderob bakifrån och sova bakom en låda, ovanpå julgransbelysningen. Vifslan var utom för att inte hon också fick plats och jag skrattade i en kvart åt Davy Crockett-mössan som på allvar tror att hon inte syns så länge huvudet är dolt.
I samband med detta började vi också kalla garderoben/förrådet för Robert eller garderobert efter en felhörning. ”Ställ den i Robert” är nu en vedertagen uppmaning i vårt hem.
Vifslan smälte in i vardagsrumskonsten.
Snön låg metertjock över porslinskvarteren och jag trodde väl aldrig att det skulle bli vår.
Men någonstans glimmade visst hoppet för jag började brodera små bleka vårvinterblomster på en bit linne jag färgat rosa med avokadoskal och kärnor.
Jag började nysta i arvet efter farmor och stickade två par tumvantar i ett bamseblått lovikkagarn. Inte alls min nyans, men ett terapeutiskt sätt att ta vara på vad som gått förlorat och vad som finns kvar efter ett dödsfall.
Och så broderade jag landskapssömmar enligt Jennys utmaning! Det blev en kitschig Beswick-hund i Blekingesöm.
På sätt och vis känns det som att årets månad blir ganska lik fjolårets. Vi röjer omkring hemma, jag har just broderat färdigt min tredje blekingesöm och drömmer om våren medan snön lägger sig allt tjockare utanför.
Linnéa
5 februari, 2019 at 17:52Katter är underbara alltså! Man förundras nästan lite över hur mycket de kan hitta på.
Det är så fint hemma hos dig! Gillar verkligen hur personligt allt ser ut.
Alicia Sivert
6 februari, 2019 at 08:51Haha, verkligen! Tofslan hittar alltid något nytt obegripligt ställe att sova på :’D
Åh wow vad fint att få höra, tack snälla du!
Jenny
4 februari, 2019 at 21:39De där katterna alltså, vilka charmtroll <3
Så härligt med alla blommor med nu när vårlängten väl är som allra störst!
Och tycker definitivt du ska trycka upp ett helt litet stall med skeletthästar, så grymt fräsig design!
Alicia Sivert
5 februari, 2019 at 10:52Visst är de! Förutom att Tofslan kräktes på finkudden imorse.
Ja! Och det var så bra att ruska liv i de här bilderna för då kom jag äntligen på vad jag ska sy av de där vårvinterblomstren som legat i en låda i ett år nu. Pepp!