•
Vill bara att ni ska veta
att jag har haft världens bästa
sämsta dag.
Och att vad jag sörjer är förlusten av den fysiska närheten.
Leendet, konversationerna, skomakartummen.
Den förlorade framtiden och
det faktum att minnen bleknar.
Den själsliga närvaron däremot, är lika stark som någonsin,
och idag har jag bestämt fått uppleva
lite magi.
Re: Finaste du! Jag sitter ju alldeles här bredvid dig, även om det inte syns&hörs hela tiden. Jag läser alla dina inlägg samma dag de läggs upp och tänker ut korta eller långa kommentarer till nästan alla, men sen stannar det liksom upp där. Funderar ibland på att publicera något eget men det känns lite stort och oöverkomligt när en inte gjort det på ett tag. Kanske snart, men kanske inte. Fast jag vill ju fortsätta vara din kompis så kanske att jag kommer kommentera lite mer nu!
Kära du! Jag förstår känslan. Upplevde samma sak efter mitt uppehåll förra våren. Men det mastodontinlägg som jag tänkte skulle vara min comeback är fortfarande inte författat. Ibland går det precis lika bra att bara glänta på dörren och säga "hej, jag har nu kommit tillbaka från min resa". Jag är nog ändå inte så mycket för storslagna entréer. Har jag saknat personen som återvänder så är en lugn testund med några berättelser från äventyret nog så tillräckligt.
Kram ända in i märgen
lite distanskramar från london också!
<3
Ger dig många filtade kaniner och varma kramar idag!
<3
Hej! Jag använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av den här sidan, analysera statistik och kunna personifiera innehållet så det passar besökarna bättre. Genom att fortsätta godkänner du mitt användande av cookies. Vill du läsa min integritetspolicy kan du göra det här.
Lämna ett svar