ett halvår i Gustavsberg – följ med på en kvällspromenad!

För sex månader sen idag lämnade vi St Eriksplan med alla våra pinaler, katter och krukväxter, för att bosätta oss i Gustavsberg. Tiden går så fort när en bor i stan, nu flyttar vi för att få se årstiderna skifta igen, skrev jag då.

Min förhoppning med flytten var att komma närmare skogen och därmed det lugn, den källa för inspiration och den tröst som naturen innebär för mig. Att i förlängningen kunna leva i ett annat tempo, prioritera annorlunda och bete mig annorlunda än jag gjorde i stan då jag helst bara ville stanna hemma lediga stunder, alltid stressade och kände mig otillräcklig. Det tar nog tid att lära om men det är tydligt för mig redan nu att jag inte har lika bråttom. Att ha lång daglig resväg låter som oerhört onödigt förbrukade timmar för en som ständigt tummar på sömn och återhämtning för att hinna med allt hon vill, men för mig har bussresan hem blivit en vila. Att se träden fara förbi, behöva tvärnita för en vilsekommen älgkalv, spana efter ormvråk genom bussfönstret och räkna broarna har blivit en nästan rituell nedvarvning i slutet av min arbetsdag. Jag sover längre nu, och bättre, och på helgerna vill jag inte lämna Värmdö – men gärna huset.

Min bästa plats i hela Gustavsberg är björkallén några kvarter bort. Dels leder den i solnedgången ner till vattnet vilket är så vackert, men framför allt är den som en portal bort från gatan och ut i naturen. Några minuter på asfalt, sen genom en gärdsgård ut i en björkallé, ner till hamnen, förbi några bostadshus, en brygga, ett par hagar och därefter börjar skogen.

Jag var lite försiktig i början med att berätta hur väl vi trivdes för det kändes som att nog måste vi väl vara i nån slags smekmånadsfas ännu, men om vi nu varit det så verkar den i alla fall inte gå över. Två skiftningar mellan tre årstider har vi hittills hunnit uppleva och jag ser fram emot alla de kommande – det här året och nästa. Att flytta till en mindre, mer än dubbelt så dyr lägenhet långt borta från allt annat är det bästa beslut vi fattat. Ja, efter att adoptera katterna förstås.

.

Här har jag samlat lite bilder från mina och Andreas promenader de senaste veckorna. Då har vi inte ens gått till skogen utan bara hållit oss i närområdet. Jag tänkte att ni skulle få hänga med på en digital kvällspromenad genom Gustavsberg.

Där asfalten tar slut och björkallén börjar möter vi nästan alltid en katt eller ett rådjur, ibland två katter och ibland både katt och rådjur.

Här är den trebente katten Morris framför gärdsgården.

Björkallén för oss ner till vattnet. Går vi ut på kvällen vill jag alltid ta den här vägen för att det är så vackert i motljuset.

Gustavsbergs kanske finaste hus är Textil och Tapetserarverkstaden nere vid sjön.

Mitt emot bryggan där Kurt och Idöborg ligger förtöjda.

Vi följer vattnet och passerar bland annat Farstavik och Farsta slott.

Nere vid slottet finns en brygga där vi kan stanna.

Fortsätter vi åt höger tar snart skogen vid, men nu tar vi vänster mellan hagarna.

Så kommer vi ut på Engelska Parkvägen där allt ser ut som hos Pettson och dit jag helst vill flytta i framtiden.

Intill ligger Engelska Parken och här växer gott om ekar.

De här kvarteren är så fina för det syns att alla som bor här trivs och är precis där de vill vara. Husen och trädgårdarna är så väldigt välskötta och överallt står små stilleben och kombinationer av vackra föremål. Som att folk här tar sig tid på ett annat sätt.

Sex rådjur per längre promenad är någon slags standardantal.

Nu viker vi tillbaka hem, förbi det gamla oxstallet.

Hamnen är som ett vykort i kvällssolen.

Och så svänger vi av upp mot porslinsområdet igen. Hem till katterna.

Tack för att ni ville följa med!