en något osammanhängande pre-premiär avhandling i ämnet Avengers innan de assemblar sig för att med gemensamma krafter hämnas världen
Saker jag gillar väldigt mycket:
Hur Marvel får sina filmer att hänga ihop: Howard Stark i Captain America, Caps sköld i Iron Man II, ”Is that one of Stark’s?” i Thor, Tonys cameo i Hulken, S.H.I.E.L.D.s ständiga inblandning, osv.
Att Obis pyjamas och morgonrock ser ut som skjorta och kostym.
När Obi blir arg och slår ut med armarna så slipsen flyger.
HULK SMASH!
När Tony hamrar och bankar i grottan.
Marvelhjältarna möter i regel en ond version av sig själva och måste därför lösa konflikten med list/mod (eftersom skurkarna är fysiskt starkare, eftersom de är större, eftersom de missbrukat preparatet/gjort omoraliska uppdateringar av dräkten, och eftersom hjälten alltid är försvagad i slutstriden).
Abomination är världens bästsämsta skurknamn.
När Thor kastar kaffekoppen.
Stan Lees cameos.
Pepper Potts.
När Nick Fury äger allihop.
Hammer Droids = Hammeroids.
När Tony successfully privatized world peace.
När Thor lägger Mjolnir på Loki och ba ”stanna där”.
När Obi åker segway med cigarr i mun.
Att Red Skull ser ut som Darth-Maul och Hydra som svarta clones.
”Do not mistake my appetite for apathy.”
I AM IRON MAN BABA BABA BABA BA BAM BAM BAM!
Dummy med brandsläckaren.
Hulken spräcker faktiskt byxorna också mamma så du kan sluta hatea på den låga trovärdigheten nu.
Thors fåfänga.
Att Vanja slingar håret.
Hela grejen att programmera en dator så den ger sarkastiska gensvar.
Att lösa sina problem genom att uppfinna ett nytt grundämne.
Filch som norrman?
Saker jag inte gillar riktigt lika mycket:
Captain America är en liten arg kille som är bra på att kasta frisbee.
Captain Americas mindervärdeskomplex är mycket större än Tony Starks narcissism men inte alls lika motiverande.
Skurkarna i Captain America har knyckt Iron Man-ljudet.
Att man ska sympatisera med att Cap blir en slyna efter dopingen därför att han aldrig haft nån kvinnlig kontakt tidigare, stackarn, osv.
Den rymdiska tolkningen av Asgård i Thor.
Arwen-tjejen pratar helt vansinnigt frustrerande lugnt och vänt.
Justin Hammer.
När Stark är full och tror han ska dö.
Att de bytte skådespelare av Rhodey.
Den triangelformade arc reactorn.
Att inte lilla Zola kunde få lite av det där himla tillväxthormonet.
Nedräkning: 5 timmar och 34 minuter kvar till the Avengers.
Maja
20 maj, 2012 at 21:03AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHIafjskgdhfjgh
Allt det här! ALLT!
Oh dear jag har en hjärtattack.
I alla fall. Jag tycker inte att du är en mewling quim, och jag diggar din blogg mer än Thor diggar kaffe.
Chillin
27 april, 2012 at 15:39Det här är säkert den bästa temabloggdagen ever.
Håller med om det mesta (speciellt NICK FURY omfg), förutom att jag inte har nåt emot lille Stevie Rogers. Hans personlighet är blek som ett lakan, men what the hell. Han är den som jag mest kan identifiera mig med, förutom kanske Bruce Banner. Även om gudar och biljonärer är ljusår coolare.
Och hej, om jag var en Asagud skulle nog mitt palats se sådär rymdigt ut.
Alicia Sivert
27 april, 2012 at 16:36Haha, Fury är i s k a l l .
Ah, jag håller med om svårigheten i att identifiera sig med genius-billionaire-playboy-philanthropister och gudar jämte de "vanliga människor" som Banner och Rogers representerar. Personligen är jag nog mer en Pepperkaraktär, som sköter företaget och ser till att det finns kaffe och torra strumpor när hjältarna kommer hem. Kanske kombinerat med förmågan att falla för "dåliga män" med stark personlighet framför "goda män" utan snits.
Allra helst hade jag hejat på skurken (och jag älskar Obadiah!), men när nu Robert Downey Jr. fick vara hjälte för en gångs skull…
Du får skriva en avhandling till kaptenens fördel!
(Förresten säger killen i den lokala videobutiken att Ruffalo briljerar som Hulk! Det ska bli spännande att se hur karaktärerna utvecklar sig när de inte alla kan vara huvudpersoner på en gång.)