en frostig julafton

Julveckan. Som ett litet andningshål genom den svarta sopsäcksplasten som täckt livet och världen det senaste året. Efter alla veckor av mörker, regn och slabbiga plusgrader går det inte att beskriva känslan av att vakna på julaftonsmorgonen till solljus och frost.

Det blev en annorlunda julafton i år, helt klart. Annorlunda, men fin. Den första julen då det bara var Andreas och jag, och katterna naturligtvis. Vi gick en lång promenad med grannarna genom den glittrande skärgårdsvärlden och ner till vattnet vid Artipelag.

Hur kommenterar man motljus genom glittrande frostigt gräs utan att upprepa klyschor? Jag vet inte. Men det var som att mitt lilla fågelhjärta fick luft igen. Himlen var så högt upp och det stack i näsborrarna när man andades.

Vi var ute tills solen gick ner och magarna skrek efter försenad julbordslunch.

Sen somnade Andreas i soffan medan jag broderade.

Det blev en annorlunda julafton, men fin.