efter regnet

I helgen vräkte det ner. Redan när jag vaknade på lördagsmorgonen var ampeln full med vatten och det droppade från kanterna på krukfaten. Regnet åkte kana nerför hustaken, landade i en våldsam dusch på min balkong, stänkte, sipprade och flödade ner mellan golvbrädorna och fortsatte huvudstupa ut över kanten och nerför de fyra våningarna mot innergården. Det var ett förskräckligt väder att vara på kurs i friluftsmåleri, vilket jag var, men en underbar svalka för allt som växer på min balkong.

I samma ögonblick som det klarnade började också växterna att sträcka på sig. Det riktigt knakade i grenklykorna när potatisen ruskade regnvattnet av sig och märgärten sträckte sina späda spröt en hel decimeter upp längsmed spaljén och slog flera halvslag runt armeringsjärnet.

Det var som att allting drog en suck och ökade sin volym med en tredjedel.

Somliga hade greppat tag i varandra för att hålla balansen.

Andra sköt ut nya blomställningar mitt på stammen.

Och tomaterna ploppade upp som droppade de ur de blöta blommorna.

Och jag måste, igen, konstatera hur mycket jag älskar naturen och att få följa den såhär nära.