den kreativa veckan 31/2018: igelkottar på gatan och en katt i fönstret

I tisdags tog jag och Andreas ett nattdopp i hamnen. Att kunna gå hem i bara badkläder är en vardagslyx jag aldrig kunnat föreställa mig, och upplevelsen blev inte sämre när en liten igelkott tultade över vägen framför oss och in på vårdcentralens parkering. ”Ska vi följa efter den och se till att den kommer bort från gatan”? sa Andreas, och det skulle vi såklart. Smygandes på behörigt avstånd bakom kotten följde vi så med på dess promenad genom natten. Mycket riktigt tänkte den passera vägen en gång till och precis i det ögonblick då det kom en bil. Ja, vad gör en inte för de små? Iförd endast baddräkt och min urblekta Harry Potter-handduk från tidigt 2000-tal, med armarna i luften och det blöta håret på ända klev jag ut i gatan, vevande åt bilen att stanna medan igelkotten i mycket maklig takt traskade ut i körfältet, stannade för att nosa lite på asfalten och småningom fortsatte till skogsdungen på andra sidan. Puh.

Dagen därpå skrev min vän Yvonne att vi borde göra skyltar, och jag gick direkt för att plocka fram Lådan Med Restmaterial Från Sängbygget, akrylfärg och penslar.

Jag målade snabbt två skyltar och när Yvonne slutat jobba tog vi ståltråd och häftpistol och gav oss ner till hamnen. Redan medan vi stod och satte upp den första skylten kom en man gåendes med en kajak (yes, så ser livet ut här) och bekräftade att han också sett igelkottar och brukade servera dem vatten på fat. De bor visst på det gamla järnåldersgravfältet intill gästhamnen och tar sig ner till sjön om kvällarna, över bilvägarna.

Det kändes som en bra bekräftelse på att vi gjorde rätt i att hänga upp skyltar, även om jag skojade om att vi därigenom riskerade ett års fängelse för nedskräpning. Måtte nu alla köra lugnt och kottarna vagga fram bara lite hastigare!

En annan dag försökte jag bocka av bingorutan ”sy något i trikå” men höll på att äta upp min symaskin av frustration. Det känns väldigt talande att den enda processbild jag tog var denna då jag fick mitt första undertrådstrassel på fyra år och var tvungen att skruva bort bottenplattan för att få ut det söndertrasade tyget. Jag fick faktiskt ihop ”något i trikå” tillslut, och ska visa när jag kommit över min aversion för projektet.

En annan teknik som jag inte riktigt fått till än är att måla med gouachefärger. Gouache har samma beståndsdelar som akvarell men pigmenten är grövre rivna och mer täckande, vilket gör att en kan måla ljusa detaljer ovanpå mörka fält. Mitt första möte med gouache blev i stort sett en akvarell (minns ni fågelboet i DKV28?) för att jag spädde ut pigmenten med för mycket vatten, men nu beslöt jag göra ett nytt försök.

Jag har bara fyra färger – en blå, en gul, en röd och en vit – och köpte dessa med avsikt att blanda övriga själv. Jag testade nyanserna på vänstra sidan i min målarbok. Den ”svarta” är gjort med mycket blått, lite rött och ännu mindre gult och blir mycket mer levande än om jag använt en färdig svart färg.

Inspirationen blev ett foto Andreas tagit på stan, av en katt som tittar ut genom sitt fönster.

Så söt där den spanar.

Jag ansträngde mig för att först blanda till de färger jag ville använda och akta mig noga för att späda med för mycket vatten. Uttrycket blev också mycket mer gouachelikt den här gången, men jag är inte helt övertygad att tycka om materialet än. Jag tycker det går åt så mycket färg, och att det är för klibbigt, trögt och grötigt. Men jag ska lära mig! Vill ni spana in nån som gör ruggigt fina gouachemålningar rekommenderar jag rae.ritchie på Instagram.

Det var en räddningsaktion och två utmaningar från min vecka! Har ni skapat nåt nytt?