Söndagen den 28 mars gick färden via Woburn Safari Park, där vi promenerade och körde igenom olika inhägnader med lösspringande djur. Jag har 158 bilder på diverse lejon, zebror och småapor men med tanke på hur lite intresse gårdagens fågelbomb alstrat skonar jag er från dem och mig själv från retuscheringen och illustrerar istället enbart med en giraffunge som var så infernaliskt söt att hon får vara med vare sig ni vill eller ej.
En bit ifrån djurparken låg Woburn Abbey, ett kloster byggt på 1100-talet som sadlats om till herresäte vid 1500-talets mitt och sedan dess varit bostad för the Dukes of Bedford med familj. Eftersom man inte fick fotografera inne i byggnaden har jag ingenting att bjuda på därifrån, men bör nämna att det kan ha varit det allra vackraste ”hus” jag varit i. Favoriter blev ett turkosblått dressingroom med guldmedaljonger på tapeterna och förgyllda tavelramar och möblemang (shittpomfritt) och det underbara racingrummet som var överfyllt med målningar från jakt och uppställning samt fotografier från moderna löp. En av de tidigare hertigarna hade varit så förtjust i sitt galoppsto Mrs Moss att han lät resa en bronsstaty av henne som nu står nere vid sjön och blickar upp emot huset. Så himla fint!
Vi fikade i The Duchess’ Tea Room och gick sen en sväng i trädgården vilken var världens besvikelse efter all hänförelse det vackra huset bjudit på. Nuvarande hertig verkar lida total brist på smak för trädgården var varken vildvuxen eller figurklippt – bara spretig och ful. Värst var alla de ”konstverk” han samlat på sig och spritt ut längsmed promenadvägen – allihop abstrakta och oförskämt fula, byggda i trä, metall eller hårdplast. Snacka om miss.
Då var det betydligt intressantare med skogen vi körde igenom för att komma till godset, vilken bestod av glest bevuxna, enorma ekar med hjortar betandes inunder. Jag blir ledsen i själen över att jag aldrig fick tillfälle att promenera-planlöst-i-timmar där och fotografera någon rufsig beatlespojke med skjortkragen uppfälld och händerna nerkörda i rockfickorna. Men nästa gång så…
Woburn i kvällssol, sett från sjön.
Lämna ett svar