detta har hänt

Okej, så den grej som mest hindrar mig från att använda den här bloggen är att jag inte använt den särskilt mycket de senaste tre åren. Jag kan ju inte skriva om min arbetsträning när jag inte berättat att jag arbetstränar, utvärdera min stressrehab när jag inte sagt att jag gått på stressrehab (fyfan vilka tråkiga exempel, förlåt). Om jag refererar till Andreas tilltagande samling av Sven Wejsfelt-kreamik eller mina broderade porslinsdjur kommer ni säga ”VA!” förutsatt att ni inte hänger på Instagram. Och jag vill börja blogga igen just därför att jag inte vill förutsätta att folk hänger på Instagram. I skrivande stund har jag faktiskt Instagrampaus själv (skryt). Därför kommer nu en otroligt tråkig men för min hjärna och er förståelse nödvändig sammanställning av vad fan som hänt sedan senaste avsnittet i serien om Alicias Liv. Ni kan hoppa över den om ni vill men säg då inte ”VA!” sen när jag pratar om kråkslott och elefantöron.

Detta har hänt:

Hösten 2019 går jag in i väggen. Det suger multum.

Jag försöker komma tillbaka till jobbet tre gånger med misslyckade resultat. Fortsatt sugigt.

Covid bryter ut och fuckar heeela världen och i allra högsta grad min ångestiga hjärna.

Våren 2020 börjar jag bygga ett Muminhus i miniatyr för att distansera mig från allt kaos.

Jag springer 1,5 mil i veckan och mår i allmänhet inte toppen.

Andreas börjar samla på keramik av en gubbe som hette Sven Wejsfelt och var drejare åt Stig Lindberg.

Min morfar dör hösten 2020. Nu suger det så mycket att jag tappar ord. Jag slutar springa och börjar äta godis.

Tredje heltidssjukskrivningen remitteras jag till stress-rehab i fyra månader. Jag går där november 2020 – april 2021. Får KBT, läkarvård, sjukgymnastik, lär mig mindfulness och övar på att åka buss. Ska inte det här inlägget bli roligt snart, undrar ni.

Min familj tömmer morfars systers villa och sommarboende (läs: kråkslott). Jag räddar en hundraårig gunghäst från den övervuxna trädgårdsmästarbostaden. Det här är en sån grej jag tänker att ni kommer vilja se bilder av. Jag drömmer mardrömmar om att rensa hus i flera månader.

I april 2021 börjar jag arbeta 25% i kostymverkstaden på jobbet. Jag är alltså på min ordinarie arbetsplats men har helt anpassade uppgifter och ingen undervisning.

Andreas förkunnar att 2021 (och kanske även 2022?) är Det Stora Karin Björquist-Året och börjar således samla på Karin Björquist-keramik.

Andreas skapar ett Instagramkonto för sitt samlande: Gustavsbergsgubbar.

Min familj tömmer mormor och morfars radhus där de bott i 60 år. Det är det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Jag fortsätter drömma mardrömmar om att rensa hus.

Min samling trähästar utökas märkbart under 2021-22. Det tillkommer kor och rådjur. Under en period även bisonoxar men dem har jag sålt nu. Jag går också otroligt mycket på loppis trots att jag drunknar i grejer. Ser det som nån slags terapi (men jag går i riktig terapi också).

Jag raderar min Facebook (skryt) sommaren 2021 och har ej saknat den sedan dess.

Hösten 2021 broderar jag ett par porslinsdjur liksom på skämt, det urartar senare.

Mormors katt Teno blir utkastad från ålderdomshemmet. Han får flytta in hos oss och sedan dess har vi inte sovit ordentligt. Teno är 17 år och döv med dåliga njurar och artros. Hans mentala kapacitet är diskutabel och han skriker när han vill nåt. Alla tycker att han är söt på Instagram. Andreas hotar med att flytta hemifrån.

Andreas börjar samla på andra Gustavsbergsgubbar så som Bengt Berglund och Anders Bruno Liljefors. Han köper även ett parti Konstfack-keramik av Bertil och Ulrica Hydman Vallien. Jag slutar hålla koll på exakt vad han samlar på.

Vårvintern 2022 håller jag på med ansökningar och arbetsprover till konstskolor. Det är så intensivt och jobbigt att jag tar en lång broderipaus och börjar tälja björnar istället. Vi samlar björkved i travar på altanen.

Vi spontanköper nästan en 1850-talsgård på Gotland men hejdar oss i sista stund. Den ligger för nära vägen och jag vill ju plugga.

Andreas börjar samla på porslinstoaletter i miniatyr och konstgods handsignerat (mycket viktigt att det inte är stämplat) med studiohanden.

Jag går successivt upp i arbetstid under vårterminen 2022. Det är jobbigt men går bra. Jag fortsätter att vara i kostymateljén och ägnar tiden åt att laga, skapa, sortera och på andra vis underhålla förrådet av rekvisita och kostym. Tex syr jag fyra elefantöron, fållar ridåer och bygger ett skitstort krucifix till en teateruppsättning av Mästaren och Margarita. När jag går på semester i juni är jag uppe i hela min 80% tjänst. Rätt sjukt ändå!

Jag plockar upp sybågen igen och broderar nästan 20 porslinsdjur. Mer om det, eh, senare.

Ni börjar swisha mig pengar för att adoptera porslinsdjur på loppis och brodera av dem. Jag köper 30 porslinsdjur (som säkert blivit ännu fler sedan jag skrev det här). Andreas hotar med att flytta hemifrån.

Jag får besked att jag kommit in på mitt förstahandsval och ska få börja plugga till hösten! Min sista arbetsdag lämnar jag in jobbmobil och nycklar och säger hej då för de kommande tre åren. KÄNNS GÖTT!

Jag tar Instagrampaus för att försöka sy och blogga. Resultatet ser ni här. Värt det? Vet ej.

Okej, det tror jag var allt i stora drag. Om jag missat något väsentligt fyller jag väl på det i efterhand så bokmärk gärna det här inlägget för att hänga med i den kommande säsongen av Alicias Liv. I nästa avsnitt: Porslinsdjur, ett remakeat badrumsskåp eller fjolårsbilder från Carl Larsson-gården i Sundborn? Vi får se.