den kreativa veckan 33/2016: broschbroderi och grodanatomi

Glad måndag och välkommen till min sammanställning av förra veckans kreativa arbete! Jag har fortsatt brodera på min lövgroda och gav mig i ett svagt ögonblick i kast med några kringväxande liljekonvaljer. I efterhand tycker jag de är ganska slarvigt gjorda och vet att de var en ursäkt för att slippa försöka lista ut hur jag skulle fortsätta själva grodkroppen – jag har nog aldrig förut ritat en groda och har svårt att få till hur den ska sitta för att proportioner och kroppsställning ska bli rätt. Det är alltid enklare att jobba med motiv en tolkat några gånger (övning ger förutom färdighet också anatomisk förståelse och känsla) så detta är en utmaning. Vi får se om jag behåller liljekonvaljerna eller orkar göra om dem.

Så var det det där med pärlor. Jag berättade ju igår att jag gjorde två helt misslyckade försök innan jag till sist fick ordning på mitt Monthly Makersbidrag. Första försöket var den övre tyglappen, som jag först provade att täcka med gröna stygn, sen försökte täcka med pärlor, sen försökte göra om helt i pärlor på lappen nedanför. Det fulgröna tyget, de klumpiga pärlorna och den begränsade färgskalan gjorde det hela väldigt olustigt.

Till slut gav jag upp bägge försök, bytte från den gröna filten till en vit och påbörjade det som blev mitt slutliga bidrag. Under tiden tittade jag på Outlander och åt extremt mycket godis för jag har varit gräsänka och levt ungkarlsliv hela veckan.

Om en bortser från pärlorna var det så roligt att brodera broscher, så ganska omedelbart efter att jag avslutat skalbaggen gav jag mig på att göra en till. Men nu var jag så inspirerad att jag inte hann ta några processbilder, så ni får bara en liiiten suddig glimt av det färdiga alstret. Ordentliga bilder kommer i ett eget inlägg! Men ni ser vem det är va?

Kvack kvack!

Veckans länktips:
+ Louises brev till kreativa personer med prestationsångest, som känner att alla andra är så bra och att det inte finns något utrymme kvar för en själv. Jag kan relatera till och känna igen så mycket i den här texten, som jag upplevt själv och hört återberättas för mig av andra. Louise skriver det varmaste mest kärleksfulla brev till er och oss alla så läs, läs läs läs!
+ Fredrikas sju anledningar till varför det alltid är en bra idé att sprätta och repa upp. Så himla bra och motiverande text att ta sitt arbete på allvar och ge varje alster den bästa av förutsättningar.