den kreativa veckan 3/2018: det stora sängbygget och glädjen till garnet

Den här veckan har jag packat upp flyttlådor, byggt en säng, snickrat tre Ikea-byråer, haft öppet hus på jobbet och skapat en tremetersmålning ihop med ~140 besökande barn, börjat terminsundervisningen och gått på begravning. En helt helt helt galen vecka faktiskt som känns totalt overklig i efterhand. I såna här tider förundras jag verkligen över kroppens förmåga att orka med, tack kroppen!

I en vecka av kreativ problemlösning på sin yttersta spets tänker jag att vi fördjupar oss lite i sängbygget. Jag har faktiskt filmat hela processen, men jobbar fortfarande med klippningen så idag blir det bara några riktigt risiga mobilbilder. Kul ändå, hoppas jag!

Dagen efter att flyttlasset gått ut till Gustavsbergs hamn åkte jag alltså tillbaka in till stan och gamla lägenheten. Där väntade pappa och sju plywoodskivor som skulle bli min drömsäng. I nästan elva timmar höll vi på, mestadels med att såga. Här är huvudgaveln med lucka för täckesförvaring i mitten och bokhylla från sidorna.

Lådorna till sängborden byggde vi också själva.

På söndagen åkte vi till stan igen, hämtade alla delar och tog ut dem till nya lyan för att påbörja monteringen. Jag stod på balkongen med slipmaskin och sandpapper medan pappa och Andreas påbörjade sammansättningen. I fotänden står min ritningshurts som var anledning att jag ens kom på idén att bygga en egen säng istället för att köpa Ikeas version. Jag kläckte idén för pappa en höstdag i Törnrosdalen och sen satt vi i två timmar och skulpterade fram möbeln i ett 3d-modelleringsprogram, varpå han med sin fantastiska hjärna omformulerade alltsammans till ritningar som han nu hjälpte mig göra verklighet av.

Undertill blir det förvaring som ännu saknar luckor, och lådorna behöver knoppar men sju nätters god sömn har vi redan fått i denna min drömmöbel. Katterna som sällan sovit i sängen tidigare har gjort det varje natt den här veckan och sovrummet luktar ännu gott av trä. Ett sjuhelsikes helgverke om jag får säga det själv!

I fredags begravde vi min farmor som gick bort på julaftons morgon. Det hör kanske inte alls hemma här och samtidigt gör det verkligen det. Det var min farmors lägenhet vi flyttade ifrån förra fredagen, efter att ha hyrt den sen hon själv flyttade till serviceboende. Det var i min farmors lägenhet vi byggde sängen och det är med en av hennes gamla tändsticksaskar jag tänder ljuset för henne. Det var också, för massor av år sen, i min farmors lägenhet jag lärde mig sticka, i en annan soffa men i samma hörn som jag själv suttit och handarbetat de senaste två och ett halvt åren. Förtroendet för handen och glädjen till garnet har jag efter min farmor. Och min lilla gyllene broderisax i form av en fågel fick jag av henne – många många år innan jag började brodera.

Vi fick ett fint avsked i fredags, och som så ofta med avsked ledde det till nya möten och att vi som blev kvar kom varandra en liten bit närmare. Kanske berättar jag mer om farmor nån gång, den där saxen har en ganska rolig historia. Nu längtar jag efter tid att fördjupa mig i Järvsösöm, det blir min prioritering i den kommande veckan. Ta hand om er och om varandra!