den kreativa veckan 28-29/2017: semestermåleri på strand och hästgård

Hej och glad söndag! Efter två veckors paus med på förväg schemalagda inlägg känns det fint att skriva till er igen – jag har nämligen varit på Gotland i tretton dagar, och därför uteblev Den kreativa veckan förra söndagen. Det väger vi upp för idag med dubbla sammanställningar!

Innan jag for hemifrån gjorde jag en skiss till en broderibeställning. Gissa flygfäet!

Jag förde över skissen någotsånär till ett oblekt linnetyg men har ännu inte börjat sy. Ser verkligen fram emot det, men först behöver jag göra om de tre broscherna som PostNord tappat bort på vägen till Danmark. Jag är snart klar, men tänkte visa dem för min fantastiskt tålmodiga kund, som väntat sedan början av maj, först.

Så tog jag båten från Nynäshamn för att spendera en vecka på en hästgård utanför Visby. När vi kom fram stod en stor bukett ängsblommor på köksbordet, och den ville jag måla av.

Sådär satt jag, med fem mackor nybakt bröd i magen och utsikt över hagarna utanför fönstret.

Papperna svek mig den här gången, och kanske tålamodet också. Men en halvslarvig minnesbild blev det i alla fall.

När vi handlade för veckan hittade jag ett lila blomkålshuvud i mataffären som jag stod och klämde på. Det kostade nästan 40 kronor vilket kändes onödigt, men Andreas sa ”det går på konstkassan” och stoppade det i korgen, och då var jag ju så illa tvungen att måla av det.

Tur att jag har honom, som låter mig göra en del helt orimliga inköp bara för att de inspirerar mig.

På cykelavstånd från gården låg ett vattenfyllt kalkstensbrott där vi badade. Vattnet var varmt men stenarna var hårda att ligga och sola på, så jag målade av ett intilliggande hus istället.

Här kan ni åter se exempel på hur papperskvalitén påverkar bilden, fast denna gång med lyckat resultat. De vita partierna där den ljusblå färgen inte fäst är inte medvetet gjorda, utan resultat av papprets dåliga uppsugningsförmåga. I just det här fallet passade det ju bra!

En riktigt svettig eftermiddag satte jag mig i solen och målade av gärdsgården utanför dörren där vi bodde. Jag trodde verkligen inte att jag skulle fixa det, för så snart jag började försöka kartlägga konstruktionen insåg jag att hela motivet var ett plockepinn av korslagda linjer och skuggor – en utmaning att återge med djup utan att det blir plottrigt eller obegripligt.

Men jag blev riktigt nöjd faktiskt!

… Och lite övermodig kanske, för så snart jag var klar gav jag mig på motivet igen, ur en annan vinkel, och dessutom ihop med två rörliga modeller.

Jag svor några gånger åt hästarna som inte ville stå stilla och beta samt tabbade mig med trädet till höger som hade behövt lite orörd, vit yta omkring sig för att framträda mot bakgrunden, men men.

Redan den första dagen, när vi cyklade från Visby mot gården, fick vi se spillkråka i en villaträdgård. Det var kryss för oss båda men kameran låg djupt nerpackad och fågeln flög sin kos efter att vi glott på den ett tag, så jag gjorde en liten minnesmålning i akvarellboken istället. Fågeln var mycket större än vi trott, mer som en kråka än en hackspett.

Efter en vecka var det dags att styra kosan söderut, men bussarna gick i söndagstrafik. Fyra timmar hade vi att slå ihjäl i Visby och vi turades om att passa väskorna vid busstorget medan den andre strövade i stan. Jag tecknade av en del av ringmuren medan Andreas handlade.

Jag tecknar ju ganska sällan och känner mig mycket säkrare med pensel än med penna, men ska försöka våga mig på det mer. Jag tycker det är svårt med skuggning och är lite för slarvig för att göra genomtänkta eller noggranna rutnät, men omkring muren fanns mycket levande former som kunde kluddas fram, så det passade mig!

Så angjorde vi Nore, på sydkusten, där mitt hjärta bor och där huset morfar ritade för 50 år sen ligger gömt i tallskogen. Jag försökte mig på en kvällsakvarell på större papper men hann bara med en bråkdel. Det är svårt att återskapa arkitektonisk perfektion, och om jag fortsätter får jag göra det efter referensbild istället. Jag har tidigare tolkat huset i broderi.

Och det sista jag hann med var en strandmålning av den ljusgröna vassen mot den rosa sanden. Jag ville fånga skuggspelet vilket visade sig komplett omöjligt, så det frångick jag ganska snabbt. Jag har tänkt att jag ska göra en annan version av bilden i akryl istället.

Och det var mina semesterveckor det! Hur har ni haft det? Hinner ni slappa eller skapa något?

Följ mig gärna på Facebook och Instagram!