decemberögonblick att minnas

Nu känner jag att jag verkligen landat i det nya året. Skriver 2022 när jag ska datera något och behöver knappt ens tänka efter. Julen känns redan långt borta, men jag skulle vilja dröja kvar vid den en sista stund och spara några decemberögonblick.

Första advent sammanföll med Andreas 30-årsdag så i år fick ballongerna samsas med julpyntet. Den randiga löparen är från mina morföräldrar firar sin första jul av många hos oss. Troligen är det mormor själv som har vävt den.

De sista jobbveckorna sprang jag mycket på loppis för att hitta julpynt till mig själv och några vänner som bett om hjälp. Den fina granljusstaken fick en omgång färg och blev sen som ny! Björnkannan köpte jag inte, men visst var den fin?

Det blev vitt och kallt och Stockholm var så vackert att jag tappade andan ibland.

Soliga dagar var det härligt att vara ute, trots de många minusgraderna.

Medan andra dagar bäst spenderades tevespelandes och med kakfrukost.

Jag broderade vidare på bonaden som mamma påbörjat, men hann inte riktigt klart. Nästa jul får jag ta upp den igen!

Jag loppade en julstjärna och pyntade den med kungen, eftersom det saknades bokmärkesänglar här hemma. Däremot finns det massor av bilder på kungen. Som det kan vara va?

När jag äntligen fick jullov satte jag mig vid symaskinen och ett par dagar innan julafton stod min första Zadie jumpsuit klar. Jag är sen på bollen att sy detta mönster som alla i mitt Instagramflöde redan gjort, men det spelar ingen roll – det kommer bli många fler!

På själva julaftonen åt vi frukost hos Andreas syster och lunch hos min familj. Jag var trött och rätt nere men inspirerades av vår walesiska granne som berättade hur han firar ”twelve days of Christmas” och att julaftonen då inte behöver bli den viktigaste. Jag tog med mig det in i mellandagarna och försökte fira långsamt.

En dag hade jag Saga över för syjunta. Hon gör geniala broderier, kolla här: Sagasstitches!

Dagen efter var jag och Cissi på Östasiatiska museet och såg deras utställning Boro om lagade plagg och bruksföremål från Japan. Det var rätt fantastiskt. Cissi rockade sin hemsydda julklänning.

Jag blev så inspirerad av Boro-utställningen och lagandets konst att jag gick direkt hem och stoppade strumpor. Så fort Andreas bästa jeansskjorta kom ut ur tvätten fortsatte jag evighetsprojektet att laga och förstärka den.

Så kom trettondagen och mina twelve days of Christmas var till ända. Resten av januari planerar jag spendera i ett fortsatt lugn, med westernfilm och nya vävboken jag fick i julklapp, Simple Weave av Kerstin Neumüller. Och blekingesöm såklart! Men det är en annan historia.

Hur känns året för er, såhär långt?