cut loose like a deuce, another runner in the night

Så har det omöjliga skett: Jag är tillbaka i bloggvärlden. Förra försöket höll i cirkus en vecka, men tack vare en gnutta inspiration och mycket uppmuntran har jag bestämt mig för att testa igen. Se det som en del av mitt nya liv.

Det här med ”nytt liv” låter kanske som nåt nytt? Mycket nytt, vågar jag påstå. Det började med en del grava omställningar av min annars så stabila vardag. ”Allting stort och starkt är byggt av smulor”, säger Allan Edwall, och det fick jag alltså erfara:
o Studenten innebor att jag inte längre var ett sönderstressat, fullplanerat, trippelbokat vrak utan ett vrak med ytterst oviss framtid. Mycket skönt kan tyckas, mycket skrämmande lika så.
o Sommaren förde också med sig inläggning av två nära och betydelsefulla släktingar på intensiven. Hjärtoperation respektive hjärninflammation. Bägge är nu på sakta bättringsväg.
o Så såg jag till att få hjärtat krossat, och även om det var till fullo väntat och närmast på tiden så var det en upplevelse jag inte önskar utsätta mig för fler gånger.

Efter den vecka då hela världen vändes uppochned kände jag mig en aning omtumlad. Inspirationen var obefintlig och humöret oberäkneligt, men omställningarna förde mirakulöst nog med sig att jag började leva lite mer som jag lär. Jag har alltså:
o Börjat jogga, något jag svurit att aldrig göra, men efter 13 år i skolbänken lider jag som arbetslös av så kallad ”överskottsenergi”.
o Övat på att motverka prestationshungern och säga nej. Man mäter tydligen inte livskvalitet i betygssiffror.
o Återupptagit kontakten med högstadievännerna.
o Sett till att träffa människor jag önskar lära känna bättre.
o Börjat gå på A-brunnar.
o Det här med att efter ett år berätta för den man är kär i att så är fallet måste ändå räknas som en rätt schyst prestation.

Jag har alltså börjat bygga upp smulorna till en ny värld och försöker att vara noga med hur jag limmar ihop dem. Men tro inte att den gamla Alicia gått förlorad i byggdammet, för lika mycket som jag varit social och hälsosam har jag suttit isolerad, käkat choklad och sett på Den Lilla Sjöjungfrun. Humöret växlar från det-här-var-en-underbar-dag till jag-ska-aldrig-mer-visa-mig-ute, men jag har hopp för att detta nya liv så småningom ska leda fram till något slags välmående. Den som läser bloggen får se.

Spännande fortsättning följer alltså. Än så länge känner jag att jag klarar bloggandet bra, inlägget blev rätt mastigt. Men kommentarer är evigt uppskattade för skriver ni inte tror jag inte att ni läser och då slutar jag igen. Se det som ett hot! Puss