Blekingesömmar i Ateljén

Alltså NI! Ni är så fina och tålmodiga. Så vana vid att jag i början av processen pratar och visar upp jättemycket av ett projekt, för att senare bli helt tyst och gå vidare till någonting annat. Karaktärsdraget att jag har svårt för att avsluta har blivit väldigt förstärkt av utmattningen, men även innan dess var det mer eller mindre på samma vis. Jag vill att 2022 ska bli annorlunda. Jag vill lära mig tänka färdigt en tanke innan jag hoppar vidare till nästa. Inte för att det är mera rätt, utan för att jag mår så mycket bättre när jag får se någonting färdigställt än när jag känner att jag släpar massor av slarvigt bagage efter mig.

2022 vill jag också hitta tillbaka till bloggen. Det har inte blivit någon dunderstart på den resan men så är det ingen som förväntar sig mirakel heller. Det är februari. Det är okej. Att sitta vid datorn har blivit mycket mer krävande sen utmattningen, och jag behöver naturligtvis öva på att göra det igen på samma vis som jag övar på att gå till jobbet. En dag i taget, små steg.

Så, färdigsnackat om mina tillkortakommanden och ursäkter. Idag vill jag egentligen visa någonting helt annat, nämligen ett färdigställt arbete, eller en hel serie sådana rent utav! När jag satt sista stygnet i och signerat årets blekingesöm gjorde jag nämligen det där jag har så svårt för: Jag gjorde färdigt, det vill säga monterade broderiet. Så många av mina broderade ”tavlor” som bara blivit tygstycken i en låda. Nu får det bli ändring! Jag köpte kilramar och sköt med häftpistol tills jag hade huvudvärk, pausade och fortsatte en annan dag. När jag var klar var jag inte bara färdig med årets steglits, utan även 2019-2021 års fåglar samt Tula vall hade gjorts rätta. Hela serien om nu fem fågelmotiv spikade jag upp över chiffonjén inne i Ateljén, för att se dem varje dag.

Då behöver jag bara att februarisolen når lite längre in i lägenheten än den gör denna snöiga dag, så ska jag fota steglitsen, sparvhöken och nötväckan var för sig. Stjärtmesarna och kungsfåglarna finns dokumenterade sen tidigare. Nu höll jag på att skriva att nästa år får det nog bli en trio fåglar igen, men så kom jag på mig själv. Ett steg i taget, och färdigställande innan jag hoppar på tåget mot framtiden. Blekingesömmens tid, januari, är över och jag behöver inte tänka på den igen förrän efter jul. Nu väntar helt andra äventyr, och utmaningar.