Igår såg jag den absolut i särklass snyggaste karl jag någonsin skådat med blotta ögat i hela mitt liv överhuvudtaget. Seriöst. Jag hade kunnat äta upp hela komposthinken bara för att få uppfylla hans minsta önskan.
Mörkskäggig och lockig à la Bruce Springsteen 1975, med en jävla sjömansmössa på huvudet var det ju sådär så man nästan tappade alla brickor man höll i och trasslade in sig i förklädet och dog lite på kuppen. Inte blev det bättre av att han hjälpte mig att plocka av från bordet och lutade sig nära nära för att höra vad jag sa när jag stammade något slags tack. Vad ska en stackars flicka göra?
Jag svansade runt hans bord resten av kvällen.
Men innan dess träffade jag Lovisa Crimefighter som är på besök i stan och så tjusig att hon hade i stort sett samma inverkan på mig!
Lämna ett svar