are there any red-haired Swedish girls in Gothenburg tonight?
Tog mig äntligen för att framkalla engångskamerorna från sommarens Göteborgsresor. Här är första rullen, första resan. 27 juli 2012.
Den sensationella Lisa och jag tog tåget söderöver, för att flytta in hos Isabella i hennes tornrum. Första kvällen åt vi mest pasta, drack vin och catchade upp.
Vaknade till strålande väder och fri sikt över markerna.
Drack frukostkaffe och peppade. (Det känns lite fel att konvertera engångskamerabilder till svartvitt i Photoshop men allt är tillåtet i krig, kärlek och hysteriskt blåstick.)
Sen gav vi oss ut på strapats genom sommarstaden. Åt brunschlasagne och sådär.
Fortsatte med glass vid kanalen.
Hittade ett skepp. Lutade kameran jättemycket.
På skeppet spelades Springsteen, så vi gick ombord och beställde varsin Mareld. (Fick förresten skit för att jag såg möjligheterna och arrangerade den här bilden efter skuggspelet på bordet. Men SE så stämningsfullt det blev! Finaste bilden från hela resan.)
Vid fyratiden lämnade Isabella av oss i kön utanför Ullevi där vi peppade, gjorde listor över vilka låtar vi helst hoppades få höra och bjöd de med-köande på hembakade kakor.
Inne! Drack bira och såg solen gå ner bakom scenen.
Sen kom Bossen och ba aaaj believe in the prohohomised land. Det gjorde vi också.
Så fortsatte han med tidernas bluesigaste version av Spirit in the Night och det var nästan så bra som på Hammersmith Odeon 1975.
Publikhavet under Drive All Night. Näst bästa tio minuterna år 2012.
En annan höjdpunkt var tredje versen av Tenth Avenue Freeze-Out. När Bruce sjungit ”When the change was made uptown and the Big Man joined the band” tystnade musiken tvärt och stora bilder på Clarence Clemons projicerades på bildskärmarna. G. å. s. h. u. d.
Under Badlands kaosade vi ur totalt. Världens. bästa. arenarocklåt.
Ungefär så.
Och i väntan på spårvagnen tillbaka till tornet var det en man som frågade ”Hur är läget flickor, är det gött mos, ellar?”, så vi kan väl säga att Göteborg levererade efter förväntan.
rubrik ur BRUCE SPRINGSTEENs mellansnack från ULLEVIKONSERTEN 27 juli 2012
Malin Aurora
14 april, 2013 at 20:03Åh jisses så fint!
Alicia Sivert
21 april, 2013 at 08:46:)
Lovisa
11 april, 2013 at 05:52Alltså så himlans fint! Älskar verkligen engångskameror. Måste framkalla mina rullar nu på en gång känner jag!
Alicia Sivert
21 april, 2013 at 08:45Det är något särskilt med engångskameror! Stämningsfullt och prestationslöst samt lätt att smuggla in på konsert. Värt att ta vara på såna medium.
Elin-Alice
10 april, 2013 at 19:05Ett somrigt göteborg, vad jag längtar efter det. Och jag hade nog blivit minst lika starstruck om jag sprungit på dig på stan som om jag råkat på självaste springsteen på hans (i gp mycket väldokumenterade) göteborgsrunda. Skulle lätt bett om din autograf och gjort korsstygn eller nåt passande av den sen, och ramat in och hängt på väggen och haft som inspiration.
Alicia Sivert
11 april, 2013 at 05:35Haha men kära du!! Jag hoppas att vi träffas någon gång. Då ska du få domedagskartonglandskapet och jag kan brodera på vad du vill.
Bisa
10 april, 2013 at 00:38Alltså, dina bilder blev ju hur bra som helst! Inga smygande pekfingrar här inte. Och jag tar tillbaka allt ont jag sa om mareldsbilden. Den är underbar! Vill ha alla på väggen!
Alicia Sivert
11 april, 2013 at 05:33Haha, en fick ju rensa bort en del felriktade på finnackarna, men faktiskt inga pekfingrar! Vi får göra collage av alltsamman när du kommer HEEEM.
Bisa
11 april, 2013 at 06:55Haha, usch. Sämsta utsikten framför bästa utsikten. Har sträcklyssnat på Hammersmith sen igår. Måste fläta in fötterna under skrivbordsstolen för att de inte ska spritta runt halva kontoret.
Vi tar med oss kaffekorgen och gör collage i det grönanär jag kommer hem! Kanske kan vi locka till oss en och annan karl med hjälp av ett redigt undertryck också!
Jessica
9 april, 2013 at 18:13Pfft! Ingen borde få skit för att lägga några sekunder på att skapa något sådär vackert. Det smakar drivved och smaragder.
Alicia Sivert
11 april, 2013 at 05:32PRECIS!!