april är bruksortspromenader, kottbarn och en strandad sälkut
I april återkommer trutarna och måsarna till Farstaviken. En kör av sjöfåglar sjunger hamnens symfoni och jag påminns om hur fantastiskt det är att vi bor vid havet nu. Bara porslinsfabriken mellan oss och böljan.
April börjar med vinterjacka och avslutas med sommarjackan slängd över axeln. Det går från brunt till gulgrönt på ett par dagar. Jag äter glass och dricker GT på uteservering, tar med take-away till en park och går långa promenader med vänner eller alldeles själv. Bergianska trädgården, Södermalm och industriområden i Masmo. Biofredag, loppislördag och söndagar avsatta bara för oss.
Med boken Människor och hus i Gustavsberg under armen går jag på bruksortspromenad längsmed Grindstugatan. Lär mig om Doktorsvillan och Ebbalund genom Edla Sofia Arvidssons ord. Tar foton på folks hus och ser väl ut antingen som en turist eller konspirerande inbrottstjyv med min keps och min kamera. I ryggsäcken skvalpar en kaffetermos och jag sitter länge i solen på gästhamnens brygga, läser och ser på när doppingarna dansar.
En fredagskväll i april strandar en sälkut på Kattholmen. Den har tappat bort sin mamma, är mager och kall. En man inlindad i en filt har passat den i timmar och matar den med strömming med en grilltång. På natten får den skjuts till Djurens ö.
April är påsk med marknad, tofuskagen och svärfamiljen på besök. Vi promenerar runt Farsta slott, blåser såpbubblor och vaskar guld på lekplatsen. Jag bakar en trevånings morotskaka och alla får magknip.
April är månaden då solen äntligen når vår balkong igen. Om morgnarna tänker jag att jag ska möta den med frukostbrickan men jag hinner inte ut förrän den skyms av grannens tak strax efter sju. För varje dag som går stannar den lite längre och jag vet att så småningom blir den kvar ända till lunch.
Mina smultron och vinbärsbusken har överlevt vintern. Skrynkliga blad vecklar ut sig och vinkar med flikiga händer åt kajorna på byggarbetsplatsen. Jag tänker att nästa vår får buskarna kanske vakna ur riktig mull, med en helt annan utsikt.
Allting slår ut i april och nu finns färger som annars aldrig syns. Nyansen mitt emellan gult och grönt som är spirande skott. Lila kottbarn på lärken och rosa körsbärsblommor utanför fönstret på jobbet. På måndagen är de hårt sammanknutna löften och på fredagen har de öppnat sig för solen i stora klasar.
April är en fin tid och lika löftesrik som körsbärets knoppar. Fast det är så härligt nu så vet jag att det nästan bara blir härligare i maj.
Ellinor
2 maj, 2019 at 10:27Dröm! <3
Alicia Sivert
7 maj, 2019 at 22:10Ja för sjutton! Så fint att få dela månaden med dig!
Katarina
2 maj, 2019 at 07:05Wow på de lila kottarna, googlade men hittade inget, vad är det för träd?
Skriver helt under på Ulrikas kommentar, vardagslivspoesi, så underbart.
Går ni i flyttankar? Eller är det bara vinbärsbuskarna som ska flytta?
Alicia Sivert
7 maj, 2019 at 22:10Det är lärk! Mitt favoritträd :)
Du är snabbtänkt du och har väldigt bra känselspröt! Jag berättar snart <3
Ulrika
1 maj, 2019 at 09:32så fint skrivet och formulerat, älskar den här sortens vardagliga men poetiska berättelser om dagarna som går, en inblick i någon annans universum.
Alicia Sivert
7 maj, 2019 at 22:09Vad glad jag blir, tack Ulrika! Jag kan verkligen sakna det mer poetiska skrivandet och är glad att jag hittat på månadsinläggen för att få det utloppet. Det blir lätt så fyrkantigt när en beskriver alster eller erfarenheter. Fast du är bra på att omforma kanterna, jag inspireras mycket av dig och ditt sätt att formulera vardagen!
iHanna
30 april, 2019 at 18:22Så härliga foton!
Alicia Sivert
7 maj, 2019 at 22:08Tack så mycket! :)