9 november, 2009
In
Uncategorized
and I’m sure you see that too
Fem månaders intensiv förträngning havererade till följd av en trygg kram och en välbekant doft, några ord jag inte minns och ett saknat blått ögonpar.
Självrespekten ligger på havets botten.
rubrik ur FOR YOU av BRUCE SPRINGSTEEN
Jossan
10 november, 2009 at 14:40Visst hatar man när det händer? och ändå älskar man det…
…för jag kan nästan lova att jag vet hur det känns.
Sköt om dig!
Hanna
9 november, 2009 at 16:42Skickar ett ton styrkekramar! Ta hand om dig! <3
Mimmmi
9 november, 2009 at 14:49aww, jag lovar att det blir bättre. Men håller med att med tiden blir det mer sorligare. Helt klart.
Men allt på botten flyter sakta upp och snart är du vid ytan igen!
bamsekram!