”Alicia, det är någon som vill träffa dig som står där ute i snön och fryser”

Man kan bli glad av ett litet brev eller en present.
Man kan bli glad av att själv skicka en hälsning till någon.

Men mest glad i världen blir man nog när en person som man tycker mycket om och som borde befinna sig i en helt annan stad struntar i det och dyker upp på ens farstukvist, oanmäld, en förmiddag sådär bara. Med en LP med Sex Pistols-intervjuer under armen, ett brev som ska öppnas i ensamhet och förklaringen ”det var för dyrt att posta”.

Søstra mi överraskade mig mitt i morgonkaffet, med att ha rest från Askersund och nu stå i min hall med ett blött paket och frostbitna kinder. Det var den bästa, knasigaste, mest oväntade överraskningen någonsin.