RDR2-teckningar
Hörni, ska vi kicka igång den här bloggen lite grann igen? Det var så länge sen vi hördes men jag går och tänker på er. Har massor av tankar och berättelser men inte kraft och styrförmåga nog att få ut dem. Jag har nog skrivit 20 utkast de här månaderna utan att räcka hela vägen till publiceraknappen. Nu vill jag försöka på nytt.
Jag blev heltidssjukskriven igen i mars och allting var så hemskt. Jag hoppade ner flera kliv på tillfriskningsstegen och fick sitta i soffan och öva på att andas. TV-spelandet och Red Dead Redemption 2 kom till min undsättning igen. Tack och lov för det alltså, det fiktiva cowboylivet. Idag mår jag bättre, och tänkte bjuda in er att besöka mitt vilda västern.
Horse Face Ethel
I små skov av kreativ frustration (vilket länge var så nära jag kunde komma lust eller inspiration) har jag tecknat motiv från spelet. Ni fick tidigare se min målning av Little Creek River och här kommer ett gäng teckningar! Första motivet är från i vintras och föreställer min Missouri Fox Trotter – Horse Face Ethel (alla mina hästar har namn ur Tom Waits låt/poem Circus). Jag hade precis fått den rörpenna jag senare kom att teckna träd med och detta var det första testet jag gjorde med den. Bakgrunden är målad med utspätt bläck.
Molly & Mae
Vid min sida har jag hela tiden haft fina Yaya, som spelar med mig från andra sidan om stan. Jag tog en screenshot när vi red omkring i New Hanover och tecknade sen av oss i blyerts. Här är min karaktär Molly Hoey på hästen Funeral Wells till vänster och Yayas Mae Merlo till höger.
Wanted-posters
I slutet av maj började jag jobba 25% igen och det var som att uppslukas av jordskorpan. Jag var så nervös att jag var kräkfärdig inför det första videomötet och 30 minuter in var det som att mitt huvud höll på att brinna upp. Jag orkade inte mer den dagen än att spela Red Dead – jag knappt reste mig ur soffan på tio timmar. Men vilken medicin mina vänner är. Den kvällen ägnade vi oss åt att ta oss utanför spelets kartgränser och upptäcka de nordvästra delarna av ingenmanslandet. Det hände så mycket dråpligt och jag skrattade så jag grät. De följande dagarna ritade jag wanted-posters åt de andra som ett sätt att koppla bort efter jobbet.
Dessa är otroligt interna och helt obegripliga för den som inte spelar. Jag försökte skriva en förklaring men gick bet så jag tror det blir bäst om ni bara inte lägger för mycket vikt vid vad det står. Här är Yaya, the notorious leader of the Pistol Annies.
Lucas, wanted for allt möjligt dumt.
Och Lena, the Chipmunk Stomper.
På senare tid har jag byggt muminhus mer än jag spelat, men jag schemalägger fortfarande en stund i Red Dead varje dag för återhämtningens skull. Och jag har en mapp full av motiv jag vill teckna när inte miniatyrerna kallar. Det lutar mot en butiksfront från Blackwater härnäst.
Andrea
29 juni, 2020 at 21:28Jättefina skisser! Så himla rogivande att kunna kombinera spelandet med skapande. Måste utforska Red Dead någon dag, det verkar superbra. Och galet snyggt dessutom!
Jag är inne i en period där jag lär mig väldigt mycket nytt. Frustrationen jag kände kring tecknandet tidigare i vintras har släppt, och jag har upptäckt nya program som underlättar arbetet. Kul när det händer!
Var rädd om dig!
Cecilia N
22 juni, 2020 at 23:56Du anar inte hur mycket datapatiens och mahjongghögar jag spelat igenom! Från början höll jag på med tetris också. Men så insåg jag att i det förlorar man alltid till slut. Ja, det var en annan kvalitet på spelmöjligheterna på den tiden.
Nu när det är sommar så behöver man inte gå ut och ta vara på sommaren och ”vara duktig”. Men man får gå ut om man vill.
Linnéa
22 juni, 2020 at 11:14Motgångar möter vi alla under vår tillfriskningsperiod. Och då är de där ”meningslösa” sakerna som timmar av tv-spel eller monoton stickning framför tvn som får oss tillbaka till banan igen.
Just nu känner jag mig väldigt oinspirerad av det mesta. De senaste veckorna av min graviditet har bjudit på oändlig trötthet och värk i handleder. Så även om viljan och lusten att skapa har funnits där har inte resten av kroppen varit med på tåget. Vilket har lett till att jag tappat allt vad inspiration heter.