små stickade Weasleytröjor i julgranen
Den här hösten har jag haft väldigt svårt att skapa och vara kreativ, det är som att det är den delen av min hjärna som tagit mest skada. Jag kan sysselsätta händerna om jag har väldigt snäva ramar att arbeta inom, med kort startsträcka som ger snabbt resultat och aldrig är särskilt krångligt. En otroligt svår och frustrerande situation för mig som läker bäst när jag får hitta på idéer och starta projekt.
Tack och lov hittade jag tidigt ett mönster på pyttesmå stickade Weasleytröjor. Mini Weasley Sweater Ornaments av Alison Hansel från boken Charmed Knits. Med gråten i halsen stickade jag minitröjor hela oktober, utan en aning om vad jag skulle göra med dem.
Nu i december har tre av dem hittat en plats i granen.
En röd till Ron, en blå till Harry och en gul till Hermione. Stickade i restgarner från min egen Weasleytröja och Gryffindorhalsduk. Jag böjde till små galgar i ståltråd och la upp nya maskor.
Ännu en skickade jag till Thea, och en gav jag till min psykolog som tack för att hon sa åt mig att bara fortsätta. Ytterligare några ligger i en låda i chiffonjén och väntar på att bli färdiga. Ännu fler lär det väl bli innan jag är frisk.
Förutom små, enkla projekt som inte är så krävande för fantasin tycker jag att just fan art är så läkande. Att skapa något Harry Potter-relaterat har varit nyckeln ut ur många tidigare svackor för mig. Det är ovant att det inte räcker, men just nu får jag vara glad att det alls hjälper. Ett steg i taget, en dag åt gången, en maska i sänder tills det vänder.
Jessica
5 januari, 2020 at 21:55Helt underbara!
Fan art och fanfic är verkligen läkande, när jag var nere i djupet tillbringade jag dagarna med att scrolla runt Pinterest bland de kortaste av texter, sådana som bara var några få meningar för det var det enda jag klarade av att läsa. Det gav glädje i stunden och gav mig något annat att tänka på. Typ hur omöjligt det är att föreställa sig Alastor Moody som barn. Han springer förmodligen runt och ropar CONSTANT VIGILENCE!! åt sina gosedjur.
Min psykolog sa nyligen till mig efter jag haft en utläggning om hur hopplöst frustrerade allt är att ”det bästa är att leva. Lev dig igenom det”. Jag hade nog inte varit mottaglig för det för två år sedan, men nu träffade det så himla rätt. Bara fortsätt, för det kommer bli bättre!
Alicia Sivert
12 januari, 2020 at 15:20ÅH! Såå bisarr och rolig tanke med en barn-Moody! Tack för att du delade med dig av den bilden, och tipset att läsa den typen av texter. Jag har tänkt att jag skulle kunna klara att skriva lettering och till det passar det ju perfekt med just citat från HP eller musik. Ska fundera på det lite till, för jag tror det vore en bra grej.
Cecilia N
1 januari, 2020 at 20:15Precis som Nina skriver. Det kommer tillbaka.
Jag köpte nystan av alla nyanser av en garnsort från Kilafors och började sticka vantar.
Och så gick jag på biblioteket och lånade alla gamla bekanta hästböcker (Britta och Silver, Nan Inger Östmans, böckerna om Twiggy) och några nyare i samma stil. Det var skönt.
Du ska inte se det som ett universellt fungerande framgångsrecept. Dina små tröjor är din väg. Och att se på film.
Rätt vad det är gör du något annat.
Ta det lugnt och lita på att du kommer ut på andra sidan.
Alicia Sivert
12 januari, 2020 at 15:18Tack Cecilia! Jag läser Hunger Games och känner ungefär samma sak. Det är tillräckligt lättläst och spännande för att jag ska kunna koncentrera mig – en rätt otrolig förbättring jämfört med för bara några månader sen när jag inte kunde läsa fem meningar i följd. Det blir bättre, men sjutton vad segt det är.
Nina Tegenfeldt
30 december, 2019 at 16:52Å. Jag känner så med dig. Och känner igen mig. Det var kanske den största sorgen för mig i början av min utmattning – att till och med det jag i normala fall älskade och fick energi av plötsligt var en börda som jag inte orkade med. Jag hade tappat min förmåga att se skönhet i allt. Jag vara så rädd att det aldrig skulle komma tillbaka. Men det gjorde det. Små små steg i taget. Så fint mitt i allt att du hittat ditt sätt att närma dig det som när dig. Varma kramar på dig. // Nina
Alicia Sivert
12 januari, 2020 at 15:16Jag finner sån tröst i dina kommentarer Nina, när du delar med dig av hur det var för dig. Det känns mindre ensamt, särskilt när jag är frustrerad och ledsen över allt som går segt <3
Anna María
29 december, 2019 at 21:28Helt fantastiska tröjor Alicia och jag önskar så innerligt att du får må bra snart igen <3 Stress och utbrändhet är ett jäkla trassel. Upplever det på första åskådarplats själv och känner mig väldigt otillräcklig i vad och hur jag bäst ska vara ett stöd. Det är inte bara den som mår dåligt som påverkas och det rubbar mycket av det vanliga livet. Önskar så att du får komma tillbaka till ditt vanliga jag igen under 2020. Min varmaste kram till dig!
Alicia Sivert
12 januari, 2020 at 15:14Tack Anna María! Det är verkligen en sugig situation för en själv och alla omkring. Hoppas det blir riktigt bra för oss alla i framtiden <3
Josefin
29 december, 2019 at 14:47Åh, Alicia! Jag känner att jag vill ta lite av min nyåterfunna skaparglädje och ge till dig! <3
Blir så glad över alla dina blogginlägg, för jag känner så mycket glädje i din blogg, och ditt skapande! Kan berätta att jag äntligen tagit mig tid att beställa väv, så jag ska kunna göra dina Fem Fålar, och även Let it snow. Har skjutit på det ända sen du gav ut mönstret. För det har inte funnits nån riktigt glädje.
Mycket har hänt i mitt liv i år. Många tråkiga saker, men tack vare det har en del av min skaparglädje kommit åter. Men det har tagit tid.
Så jag hoppas att du kan ge ditt läkande den tid den behöver, och skapa små saker tills du känner att du är på G igen. Tvinga inte fram något, utan gör allt med glädje.
Önskar dig ett fint nyår, och ett 2020 där du får bli frisk igen och åter skapa med mycket glädje! <3
Alicia Sivert
12 januari, 2020 at 15:12Josefin! I min så gott som skaparlösa frustration är detta balsam för den ledsna själen! Vad glad jag blir att du planerar brodera mönstren – i vilka färger blir det? Lever lite extra genom er kreativitet nu när min egen är så snålt tilltagen. TACK för att du skriver och berättar!
Josefin
12 januari, 2020 at 19:30Tur att jag har minne med mig och inte upprepar mig i dina kommentarer! xD
Mina broderier av dina mönster blir väldigt enkla, blå väv med vitt broderi. Jag blev så förtjust i dina blå, så det blir det här med! :)
Men är lite sugen på att göra fler varianter av Fem Fålar, för den är bara så fin! <3
Alicia Sivert
15 januari, 2020 at 17:53Du får gärna säga det flera ggr för jag blir lika glad närhelst jag hör det ;) Det är spännande att se motivet i olika färgställningar! Jag ”jobbar” (jobbade – för två år sen) på en rödvit version och en vän till mig har gjort den i grått och vitt vilket blev såå snyggt!
Ewa Svensson
29 december, 2019 at 09:18Tack för dina kloka ord: en dag åt gången, ett steg i taget, en maska i sänder tills det vänder. Jag kanske skulle brodera dem på en bonad och sätta upp den så att jag har dem framför mig som en påminnelse. När man är nere är det inte alltid så lätt att plocka fram visdomen man har inom sig.
Jag önskar dig ett riktigt Gott nytt år!
Ewa
Alicia Sivert
12 januari, 2020 at 15:10Så glad att du tog orden till dig! Jag har också funderat på att brodera dem, för det ska verkligen erkännas att jag behöver en daglig påminnelse.
God fortsättning, Ewa!