nörderi
Jag förväntar mig inte att någon som inte offrar fredagskvällarna för att hänga i stallet ska förstå, men vi som håller på med världens bästa sport och har världens bästa lagkamrater vet vilken magi som kan uppstå när man hamnar på Rätt Häst.
Idag gick Boozter Boy, eller Bozze, med på vår lektion för första gången, och jag fick den äran. Han såg inte särskilt spännande ut – brun med svart man, en liten vit stjärn och halvstrumpa på ena bakbenet – men han hade charm och den lös igenom det alldagliga yttre. Hälsa, nosa, nosa, gosa, bli klappad på halsen, kliad bakom öronen – som en stor nallebjörn, spetsade öron till och med när jag drog åt sadelgjorden.
”I-M, behöver jag spö på Bozze?”
”Nehej du behöver starka armar, det där är en racinghäst! Han är snabb och stark och livrädd för hörnet där jackorna hänger och långsidan vid läktaren. Har man inte kontroll över honom i traven så är han läskig för han ökar som fan. Galoppera får du göra på en volt för på rakspår går han för fort. Jag har fullt förtroende för att du ska klara av det!”
Nacken krökt, full fart framåt, flygande steg och spänstlig som en fjäder. Ett litet lätt pet och han for iväg i skänkelvikningar. Desto mer förhållningar för att få honom att sakta in. Visserligen gjorde han sitt bästa för att slippa gå för nära läktaren, och när hästen bakom honom sket hoppade han en meter för att han blev skraj för dunsarna. Jag menar – silly old bear horse! Men gud vad jag är kär.
Tolv år och pensionerad travare, och folk har fördomar mot sådana. Jag har aldrig ridit en så fin häst.
”Sluta le Alicia, SÅ bra är han inte!”
Dödstrött och helnöjd. Ikväll skulle jag kunna dö lycklig. Kommer flyta på rosa moln i en minst en vecka – man kanske ska passa på att skriva CV och söka jobb och skriva omtentor och bestiga Mount Everest nu när allting känns möjligt.
Det är fånigt hur mycket ridningen gör, men den är värd alla mina fredagskvällar.
Och Hanna – jag är ledsen att du inte var med och såg oss, du hade varit avundsjuk! På honom ställer jag upp i VM eller OS eller vad du vill.
Hanna
27 april, 2010 at 12:25Haha, underbart skrivet! Vad glad jag är att du har gått och blivit kär (även om kärleken i fråga har fyra ben och helst äter havre). När du har ridit dig mätt på honom, tar jag över!
Klara
24 april, 2010 at 20:38Alicia, jag ville till stallet å träffa dig. Men jag ligger hemma sjuk :(
Men vad kul att du gillade honom!
Mimmmmi
24 april, 2010 at 17:49aww, fint beskrivet. Det är något särskilt med djur som gör en alldeles lycklig =)