mazurka på scenkanten

Igår blev jag våldgästad av Martin och Tobbelito mitt i eftermiddagskaffet. Det gjorde inte så mycket eftersom den ene bjöd på middag och den andre på gräddtårta, ännu mindre gjorde det sen det kommit fram att Tobbe inte sett filmen med stort F, vilket gav mig skäl att se Iron Man (igen). Sen såg vi Kiss Kiss Bang Bang (igen) eftersom ”den där Robert Downey Jr. inte är så dum”.

Fick en present av Tobbelito också. Han hade skapat mig en sån där LP-skål av den gamle klassikern ’Dans Tä Mâ Evert’, vilken i sig innehåller godingarna ’Jag har bott vid en landsväg’, ’Sparf Fars Jâsspôds Vals’, ’Båtägarevalsen’ och ’Mazurka på scenkanten’. Det är lite synd att plattan inte går att spela längre, men å andra sidan kommer den till oändlig nytta som saksamlarskål. Aldrig mer leta nycklar-mobil-mp3-solglasögon-cerat-busskort. Lika praktiskt som Evert är modern – skulle man kunna säga.