you can never hold back spring

”You can never hold back spring” morrade Tom Waits på Bawlerssidan av Orphans och trots allt annat förnuftigt han sagt, vrålat och skrålat fram tycker jag det är bland det sannaste.

För nu har det äntligen blivit vår på riktigt, sådär oåterkalleligt och fullständigt. Visst är det kallt ibland och säkert finns det fortfarande risk för snö, men björken har fått musöron, magnolian blommar, Kungsträdgården är alldeles rosa, vitsippan står i backarna och hela världen har börjat Dofta igen.
Jag är nyss hemkommen från årets första uteritt, under vilken hästar och ryttare delade varandras euforiska frihets- och vårkänslor. Jag red Douglas, en gammal, stor, trög, framtung, stark, seg och ganska trist häst av elefantstorlek som jag i början av passet hade för avsikt att ”få fart på”. Det gick väl sådär i skritten och traven, men när vi tog sats i andra galoppen fick den gamla, stora, tröga, framtunga, starka, sega och ganska trista elefanthästen tillbaka glimten i ögat, tog full fart och sparkade bakut tre gånger som en annan halvtam unghingst. Om Helges alter ego är Svarta Hingsten måste Douglas vara Eldfuxen – tänk vad gubbarna kan!

Såhär soligt och fint var det när mina scoutbarn spelade Jeriko i förra veckan. Imorgon bitti åker jag och byrackan ut och möter dem på årets första hajk. Temat är Bröderna Lejonhjärta och vi ska personifiera Tengil och Katla, så jag har packat en lila mantel och lösmustascher. Ska se om jycken går med på att bära änglavingar också. Taggad!