get your filthy fingers out of my pie
Det känns som fullmåne, men hon är inte ens halv. Går i cirklar och biter mig själv i bakhasorna.
Och så funderar jag över det lilla moraliska och känslomässiga drama jag lider av. Kommer inte fram till någonting annat än att jag borde hålla tyst och förtränga, men att jag inte kan. Och trots att det är finast med sorgliga slut vill jag inte vara mitt i ett sånt. Förresten är antiklimax helt opoetiskt.
Frustrationen blir inspirationen övermäktig. Annars hade jag skrivit en bok om honom redan.
Emelie
11 oktober, 2010 at 13:35Jag skulle läsa den boken.
Hanna
10 oktober, 2010 at 21:32Åh, dina ord <3 Jag vet att du vet precis hur det är, hur saker och ting får en större mening när man lyckas sätta värdiga ord på dem. Och det borde betyda att din tillvaro är skimrande vacker, typ jämt.
Så vad klagar du över kvinna? ;)
Haz.
10 oktober, 2010 at 15:26Åh, du tar orden ur mun på mig. Wow, jag är där och vet hur du känner. Jag skulle vilja stå på din farstu med en flaska rödvin och choklad i handen.
Men det här är så sant att det blir vackert. Du skriver alltid så att jag känner mig inspirerad. Du är poesi ut i fingerspetsarna.
Haz.
10 oktober, 2010 at 15:22i'll cut your little heart out, cause you made me cry
love that song! <3