waiting for the worms
Sitter helt allvarligt och överväger att köpa flygbiljetter för att se The Wall igen i Düsseldorf eller Manchester eller så. Är helt besatt. Pink Floyd frenzy. Älskar känslan efter en riktigt bra konsert, men egentligen borde man gå en gång till för man är aldrig så taggad som efteråt.
(Och ja, det här funderar jag över i en revolutionärt röd t-shirt med två korslagda hammare och orden ”trust us” i vita tryckbokstäver över magen medan jag lyssnar på Waiting for the Worms på extra hög volym i protest mot schlagerspektaklet som pågår en trappa ner.)
PINK FLOYD – WAITING FOR THE WORMS
—
Annars jobbar jag sexdagarsveckor och är aldrig hemma om kvällarna. Jag har blåsor på tungan på grund av sömnbrist, glömmer bort att äta kvällsmat och vägrar svara på mail och i telefon. Ingenting sånt spelar liksom någon roll, jag vill bara vara ute i det ljuvliga gröna. Önskar jag vore lika harmonisk i äventyrandet som jag är frenetisk, men jag pendlar upp och ner mellan glädjerus och den där kroniska jävla melankolin. Är för envis och för snedskruvad. Väntar väl på maskarna.
Anna
15 maj, 2011 at 20:52En mattelärare på min skola, en brittisk fyrtiotalist, var pink floyds roadie när det begav sig på sextiotalet. Vi intervjuade honom till en engelska c-uppgift. mitt bestående minne var att på frågan hur sextiotalet verkligen var svarade han: "those who can remember the sixties wern't there." Jag tror du skulle tycka om honom.
Emilie
15 maj, 2011 at 10:35Jag har aldrig riktigt tittat på Melodifestivalen i hela mitt liv. För att vara ärlig visste jag faktiskt inte ens att det pågick just nu… :P
Håller med dig om det gröna, jag vill bara njuta och vara utomhus hela tiden och ta vara på den bästa tiden på året :)