nötväcka
Med en förfärlig skräll slog något mot fönstret och tumlade i ett virrvarr av fjädrar och spretande ben ner bland kokböckerna på kökssoffan. Den lilla nötväckan slog runt, tog sikte på matsalsdörren, flög in i ytterligare ett fönster och landade småningom omtöcknad bland prydnadssakerna överst i bokhyllan. Hon protesterade knappt när jag kastade en kökshandduk över henne och blinkade bara med trötta ögon när jag la ner knytet på gräsmattan en bra bit ifrån den öppna ytterdörren. Vi tittade på varandra i några ögonblick innan hon äntligen piggnade till och med ett kvittrande avsked flög rätt upp i närmsta tall och satte sig direkt mot stammen på nötväckors uppochnedvända vis.
Måns-Petter var överförtjust i damsällskapet, men jag har en känsla av att det inte blir någon andra dejt.
Malin Ahlin
8 juni, 2011 at 18:14Bättre lycka nästa gång till Måns-Petter!
Jätte fint inlägg
Amanda APHOTO
8 juni, 2011 at 15:25Men vad söt! Och vilken tur att det slutade så lyckligt. Blev en riktigt vacker bild också. :)
Tack för din snälla kommentar med mycket bra konstruktiv kritik! Uppskattas väldigt mycket. :)
Anna
6 juni, 2011 at 13:35Jag hittade en björktrast på min balkong i förrgår. Den hade flugit in i fönstret, inte haft lika stor tur och var rätt mör. Jag hann i alla fall ta lite morbida bilder av liket innan det var dags för den att få sin sista vila.
Tack och lov att du är tillbaka, har saknat dig och ditt bloggande.
Hanna
6 juni, 2011 at 12:44nej, men jösses. det är inte varje dag man fångar en nötväcka i en kökshandduk! vilken fin räddningsaktion. nu önskar jag nästan att det ska komma en liten fågel inflygandes genom min öppna balkongdörr (men blir det något, blir det väl en liten brödtiggande berlinsk sparv)…
Josefi
6 juni, 2011 at 12:24Vilken liten sötnos!
Jättefin bild för övrigt. c:
Malin
5 juni, 2011 at 18:11Jag älskar fotot, det känns som att du på något vis har fångat hennes personlighet och som att hon tittar rakt in i kameran. Älskar även gråtonen.
Emilie
4 juni, 2011 at 21:04Lilla pluttan! Hoppas att det gick bra för henne sedan. Vi hade en liten koltrast i stallet en gång som bodde i havrelådan hela dagen innan han kände sig stark nog att flyga igen efter att ha dunsat in i fönstret på morgonen.
Stackars lille Måns-Petter dock, han måtte ha blivit besviken.