salighetssaker (4½)

”Alla viktiga riktiga personer har en. Keith Richards har två.”

Jag förstår inte vad som hände. Här letar man i hela sitt liv, hittar efter tjugo svåra år den perfekta döskalleringen, är helt tillfreds med livet och känner sig snitsigast i världen. Och så springer man rätt in i ytterligare en.

Idag var jag ledig och fick kryp i benen redan vid tolvslaget, så jag passade på att avverka Myrorna i Jakobsberg, Sundbyberg och Karlberg. På alla tre ställen hittade jag skatter som gjorde resan mödan värd, och på väg till kassan i Karlberg med tredje Mad Men-säsongen under armen går jag förbi en glasmonter med diverse smycken och blir helt tagen på sängen. Ett rått/räv/nånting-kranium i 925 silver för 150 riksdaler. En själsfrände till Earl. En liten Doreen.

Jag är knappt ens glad. Helt golvad av min prylfyndarfärdighet och av att ha avverkat ett av mina livsmål två gånger inom loppet av en månad. Ville nästan gråta när den visade sig sitta som gjuten på vänsterhandens långfinger.

Nu är jag lika cool som Keith Richards, och vad ska jag då ta mig till i livet?