kärleksbrev VI
Hagel
inget kaffe förrän klockan fyra
knän som värker
En främling
man bara träffat en gång tidigare
under de värsta av omständigheter
Sju veckor sen
vid graven
Årsdag
”Men så stod du där … och då var han plötsligt mer nära än frånvarande”
För första gången välkomna sällskapet
som stöd snarare än emotionellt intrång
Älskade Nicklas,
tack för att du för oss samman
Ger oss varandra
för att fylla tomrummet
efter dig
Hanna
31 mars, 2012 at 21:55Alltså <3