singing our space songs on a spider web sitar

life is around you and in you

Det är sista april. Valborgsmässoafton.
Himlen har mörknat och brasorna tänts. Smällare ekar i kvällningen.

Jag har aldrig varit mycket för jubileum och högtider, jag föredrar att fira något stort som råkar infalla mitt i vardagen framför det som inträffat för ett visst antal månvarv sedan. Köper hellre en dödskallering för att någon blivit befordrad, arrangerar en ofödelsedagsfest för att det är härligt att leva eller har pysselhelg i Dumbledores ära.
Jag firar inte valborg, inte mer än den självklara festlighet rödvin och hembakad morotskaka innebär, men jag tar en promenad. Jag tar en promenad och lyssnar på fyrverkerierna, känner doften av brasrök, möter barnfamiljer på väg hem och ungdomar på väg ut. Med en del vodka och fyra delar Coca Cola i petflaskor gömda under jackan som knappt behövs i den varma vårnatten.

Jag reflekterar över alltings onödighet medan jag formulerar ett nödvändigt brev i fantasin. Tar till höger i en korsning och passerar en villa med öppen dörr. Tända lyktor, matos genom röken, ett helt sällskap som sjunger Let the Sunshine In i ostämt samspel.

Allting är stilla men fullt av liv. Koltrasten möter mig på farstutrappen. Han har en mask i munnen och frugan kallar honom till boet ovanpå redskapsboden.
Han nickar som för att säga god afton. Lyfter på hatten på koltrastars vis. Jag bugar mig för koltrasten, för världsalltet.

Det är vår.