21 juni, 2012
In
Prylfyndarfärdigheten, Uncategorized
about a mile down on the dark side of Route 88
Önskar livet vore som en Springsteensång. Skulle packa den perfekta utflyktsväskan (Erikshjälpen, 55 kr) med dubbelmackor i smörpapper, ett par saftflaskor (flyttloppis, 10 kr) och en filt. Knäppa på mig en jeansskjorta och mormors gamla träskosandaler (70-tal, ärvda) och ta bilen till vägs ände med alla fönster neddragna. Like spirits in the night, all night, in the night, all night.
rubrik och avslutande citat ur SPIRIT IN THE NIGHT av BRUCE SPRINGSTEEN
Candy
8 juli, 2012 at 09:10Älskade Bossen. <3
marie
27 juni, 2012 at 13:07Jag och min nya solhatt kommer med!
kajsa
26 juni, 2012 at 12:41åååh så fint!
wictoria
24 juni, 2012 at 12:40Oj nej, tack :)Och dina röda träskor..så fina!! Letar som en tok efter ett par second hand.
Hanna
22 juni, 2012 at 08:38haha, åh, ja – precis så tänkte jag ju när jag såg plakatet och tryckte av kameran. i synnerhet som jag hade oturen att faktiskt drabbas av de små krypen tidigare i år. brr. och det där huset, det huserar (hoho, haha) ett kombinerat närlivs och pizzeria i bottenplanet, så tyvärr tror jag att de tycker mycket om sin coca cola-reklam. faktiskt så bodde jag, för snart fyra år sen när jag var nyinflyttad, på gatan som kan skymtas bakom huset. ibland handlade jag på livset, men aldrig aldrig att jag skulle ha vågat köpa pizza där …
förresten var det fint att få din kommentar, för jag var inne på din blogg strax före det och tänkte återigen "åh vad bra att alicia är tillbaka och bloggar" (ja, ja, jag vet, du har ju varit det ett tag nu) för din blogg är så bra och värd, fast sen orkade jag inte kommentera och säga det. fy på mig! jag säger det nu istället :)