jag förtrollar dig, för du är min

Jag tänkte att vi skulle prata lite om världens bästa musik. Närmare bestämt de låtar som är bäst att peppa till, deppa till, steka pannkakor till, åka bil till och gå fullständig bärsärk till. Kort och gott musiken som överväldigar mig och som jag kan spela på repeat flera veckor i sträck. (Eftersom jag är helt omusikaliskt lagd blir det mest känslodravel.) Helt utan inbördes ordning naturligtvis.

—

Den argaste, girigaste och mest lidelsefulla kärlekssången av dem alla skrevs så tidigt som 1956 av bluesartisten Jay Hawkins och spelades in efter en natts förtäring av berusande drycker. I Put a Spell on You bannades från skivbutiker och radiostationer världen över på grund av sångarens ”kannibalistiska” grymtanden, morranden och rytanden mellan verserna. Alla skärrade hemmafruar kastade kavlarna och den inlagda picklesen i parketten, slog ut med armarna och sa ”nej, hu!”. Hawkins visade att han tagit till sig kritiken genom att lägga epitetet ”Screamin'” till sitt namn, klä sig i fotsida mantel och framföra låten från botten av en likkista.

Hawkins beskriver ett begär och en sorg som sliter köttet från hans bara kropp. ”I don’t care if you don’t want me, I’m yours right now”. Texten är kort och formuleringarna enkla, men melodin och begäret är odödliga. Det här är hur passion smakar. Och det är just den ofina hungern, i kombination med sorgen och önskan att få och offra allt som förenar de kanske basala beståndsdelarna till vad jag anser vara världens bästa låt.

”I love you
I love you
I love you anyhow”

Inklusive gutturala ljud och bakgrundskör på Spotify.
Avskalad/censurerad version (för mycket små djur).

Såhär kunde det se ut: