burgundy och butelj
Hittade Rickie Lee Jones på Erikshjälpen. Kvinnan som Tom Waits lägrar ovanpå hooden till sin Thunderbird på baksidan av Blue Valentine (1978), men som han sedermera ratade och kom att skriva Ruby’s Arms till som farväl. ”The saddest song ever written”, enligt Frente och totalt bannlyst från mina spellistor (tänker inte ens länka). Begriper inte hur hon överlevde.
Så nu står hon på altaret mitt emot honom i skivhyllan. Det känns tröstesamt på något vis.
Kom också över en buteljgrön sammetskavaj och en lång, burgundyfärgad ullkofta. Tänker mig att väntan på våren blir lite lättare i den färgskalan.
Hur behandlar januari er?
Malin Ahlin
22 januari, 2013 at 17:55Ljuvlig kavaj!
Petter
16 januari, 2013 at 22:21Gött, då är det ju bara att tuta och köra. Min far har några gamla pickadoller i schysst vilda västern-stil så tillsammans med dina boots och din bok ska vi nog klara oss utmärkt! Glöm för tusan inte att packa ner tuggtobaken bara.
saudade.ratata.fi
16 januari, 2013 at 12:03alicia, jag har en fin idé. jag tycker vi ska bli brevvänner.
Alicia Sivert
16 januari, 2013 at 12:16Vet du att jag har tänkt exakt samma sak.
Petter
16 januari, 2013 at 10:28sv: Tack tack du! Den är onekligen inspirerad av amerikansk vildmark, den kom till efter att jag sett en fin naturfilm som Utspelade sig i Colorado så det stämmer ju perfekt! Ja men eller hur, jag sitter mest och dreglar över mäktiga fotografier från alaska dessa dagar. Nån gång måste jag dit!
Jessica
15 januari, 2013 at 17:17Alltså! Kavajen är ju himmelskt tjusig.
hille
14 januari, 2013 at 13:27ååååh, särskilt avis över sammetskavajen. perfekt färg och perfekt material. är lite besatt av sammet just nu, fyndade en helt otroligt fin sammetsblus i svart med galet fina knappar som skiftar i blodrött, igår!
Alicia Sivert
14 januari, 2013 at 20:13Åh åh åh visa bild!?
Jag är också sammetsfrälst. Hade en döfin jacka som jag tyvärr slitit halvt fördärvad under hösten. Tänker mig att den här kan få ersätta. Men det fordras guldknappar!