sista sommaren på Djurgården
Den sista sommaren jag jobbade på Skansen hade jag en engångskamera som passerat bäst-före-datum med fem år och som just kom tillbaka till mig, mest svart och kornig men med några små glimtar av 2011 års öliv.
Promenerade mot Djurgårdsbron och kvällssolen sken på Spanska ambassaden.
Mitt favorithus revs.
Harry Potter-spårvagnen. Juli var en galen månad.
Karl XV trumfar utanför Biologiska museet.
Chapman och Skeppsholmen. Tror jag var på väg till eller från Fotografiska museet när bilden togs.
Midnattspremiären av Harry Potter 7,2 på Rigoletto. Jag hade min hemmamålade I’d get sleazy for Ron Weasley-tröja och alla jublade när Neville klättrade ut genom porträtthålet.
Lämnar Gröna Lund med sista färjan mot Slussen.
Cirkus.
Växthuset klockan tre på morgonen.
Min finaste möter morgonen på färjan.
—
Det är med viss ambivalens jag bläddrar igenom de här bilderna. Mina ett och ett halvt år på Skansen gav mig människor jag delat ögonblick av renaste magi med, och jag saknar allsångs-after-worken, julmarknadsmorgnarna, jazztimmen i köket och luncherna på p-matens uteservering med påfåglar och muffinsknyckande ekorrar, men himlarna vet med vilken lättnad jag lämnat restaurangbranschen bakom mig.
Frida
2 mars, 2013 at 22:29Serveringsjobb är både fantastiska och fasansfulla, känner helt igen mig i din ambivalens. Bilderna var i alla fall hemskt fina, väldigt stämningsfulla.
Alicia Sivert
4 mars, 2013 at 21:11Tack! Ja! Knäpp värld som jag ändå är oerhört tacksam över att ha varit del av.
lisa
2 mars, 2013 at 14:22vackert!
Alicia Sivert
4 mars, 2013 at 21:12Visst! Fin ö detdär.
hille
1 mars, 2013 at 10:33så himla himla fint alltihop!!
Alicia Sivert
4 mars, 2013 at 21:14Mmm, är hemskt glad att jag hade den där lilla utgångna engångskameran! Mycket minnen.
Malin
28 februari, 2013 at 22:44Det storslagna slutet. Fantastiskt.
Dekadens och levnadslyster i en och samma metaforisk spårvagn.
För övrigt varmaste och ödmjukaste tack för dina kommentarer. Jag blir alltid varm som ett barn, då jag se att du har lämnat dina avtryck och spår. Det känns som en gåva att få.
Alicia Sivert
28 februari, 2013 at 23:04Den där spårvagnen tog kål på mig varenda gång den dök upp för att transportera mig till/från jobbet eller passerade mig på någon promenad. Kära nån, har aldrig varit så pepp på någonting i hela mitt liv som jag var i juli.
Dito, honey.
Flickan som gick barfota
28 februari, 2013 at 20:00Analogt är himla charmigt!jag gillar inlägget, fint skrivet!
Sv; Håller med till 100 %, älskar dessa omslag! Galaxer i mina braxer, hhhahah, perfekt kommentar, nu fick jag lite vintergatan nostalgi :)
Alicia Sivert
28 februari, 2013 at 22:02Stort tack!
Vicky
28 februari, 2013 at 18:19analogt, underbart! och djurgården har sån himla fin arkitektur.
Alicia Sivert
28 februari, 2013 at 22:02Mmm, blev hemskt sugen på att ta upp fotograferandet med film. Trivs himla bra med det egentligen, men det är huskeligt dyrt :/
Tant Emma
28 februari, 2013 at 13:50Oj vad jag längtar till sommaren när jag ser dina bilder. Stockholm är en underbar sommarstad tycker jag :)
Tack för snäll kommentar i min blogg.Den gjorde mig glad.
Alicia Sivert
28 februari, 2013 at 22:02Mjo, det är skönt när här är grönt. Snart så!