jag vill inte ha någon jävla moderkaka
Jag ignorerade inte kvinnodagen. Jag firade den inte heller. Jag hade velat säga några ord medan ämnet var hett, men jag har alltid haft svårt att formulera kring sånt som gör mig arg. Det tar tid.
Internationella Kvinnodagen upprör mig på samma vis som alla hjärtans genom sitt illegitima och påtvingade intresse. En enda dag ska alla skriva ”grattis” på Facebook och därmed rättfärdiga de oceaner av fördomar, särbehandling och diskriminering som annars förekommer. Detta är självklart inte uttalat och sällan medvetet – vilket inte gör saken bättre.
Jag ägnade emellertid fredagen åt intressanta och givande diskussioner, lyssnade på radioprogram om ämnet och förde statistik över hur många kvinnor som figurerade i bild och text i media jämte en helt vanlig dag. På det viset är den här dagen bra – för att den för fram frågan, öppnar för diskussion och påvisar hur bisarr världen är och hur bra vi är på att lura oss själva att inte se det.
Den är dålig i det avseende att detta borde diskuteras varje dag tills ojämnheten är balanserad, och därför att alla (obs, generalisering) överanstränger sig så det blir krystat och kräkfärdigt för att sen känna att de gjort någon slags insats för mänskligheten. Jag tror inte det sker några feministiska frälsningar den 8 mars. Alla är ju skitjobbiga då.
Resultatet av mediagranskningen var förödande. Förutom i DN Stockholm (där ökningen kvinnor på bild från den 7 till 8 gör det hela ännu mer osmakligt) var damerna långt ifrån lika många som herrarna, ens på den internationella kvinnodagen. Ändå känns det så därför att de är så många fler än vanligt.
I Metros undersökning svarade 55% av de tillfrågade männen respektive 37% kvinnor att de tycker att Sverige är ett jämställt land idag. Detta får mig att alldeles förlora fotfästet. Vad är det för sten man bor under? Detta handlar inte om ett ställningstagande utan är ren och skär fakta. Det finns så många undersökningar lättillgängliga i ämnet att jag inte ens ids länka.
Fira tänker jag göra när vi kan avskaffa den här dagen.
Fellen
14 mars, 2013 at 15:55JA. Applåder.
Alicia Sivert
15 mars, 2013 at 22:16Enade vi stå, osv.
Anna
12 mars, 2013 at 22:41Word Alicia.
Hade tänkt slå in trynet på den person som vågade säga "grattis" till mig den åttonde, men det var ingen som sa grattis. Däremot var det ett gubbslem som köpte kaffe av mig som skulle få 6 kronor i växelmynt som skrockande utbrast "KAN MAN FÅ SEX AV DIG HÖHÖ!?" (och när jag ignorerade upprepade han skämtet som att det var skitfyndigt). Eh ja. Dagen behövs 365 dagar om året, tills den inte behövs alls längre.
Alicia Sivert
15 mars, 2013 at 22:16Ibland vill man bara nypa folk i näsan.
hille
11 mars, 2013 at 16:02ja "firar" tycker jag är helt fel att använda när det gäller denna dagen. och jag tycker det är himla illa att den ska behöva finnas alls, men tyvärr tror jag nog ändå att det är bra att den existerar, om inte annat för att påminna om hur det varit, hur det är och att det förhoppningsvis inte kommer behövas en sådan dag i framtiden om allt går som det ska.
Alicia Sivert
11 mars, 2013 at 20:08Amen to that.
Anonym
11 mars, 2013 at 10:37jag tror folk tänker att Sverige är jämställt för att kvinnor får rösta. Slut på tankeverksamhet… Blir så jävla trött.
Alicia Sivert
11 mars, 2013 at 20:07Imbeciller!
Camilla Bergvall
11 mars, 2013 at 10:01Bra inlägg. Men jag måste få säga emot dig lite.
Jag älskar internationella kvinnodagen. Men jag hatar alla de som förstör den. Alla de som säger Grattis (en livsmedelsbutik i mitt bostadsområde skyltade även på blomavdelningen för att få folk att köpa med sig blommor till "sin kvinna" *kräks i munnen*) och alla de som gör dagen till ett jippo.
Internationella kvinnodagen är en dag då hela världen tillsammans demonstrerar, synliggör strukturer, är aktiva, gör saker o.s.v.
Sen att kommersiella företag/aktörer förstör mycket, är väl inte en nyhet. Så – avsky inte dagen, för dagen handlar inte om att fira. Avsky alla de som tror att vi har något att fira!
Och jag vet att du säkert håller med mig, som du själv skrev, det är svårt att formulera sig i ämnet, för att man blir så förbaskat upprörd.
Alicia Sivert
11 mars, 2013 at 20:05Jag tror vi tycker samma men att jag misslyckades att uttrycka mig. Naturligtvis särskiljer jag kommersen från kampen! Du formulerade det bättre än jag, men allt du nämner är precis vad jag vill mena med det tredje stycket. Leve demonstrationerna och diskussionerna!
Men, jag avskyr dagen – därför att den ens behöver finnas. I andra hand för att den missbrukas.
Jag såg en bild med en äldre kvinna som håller upp en skylt med texten "I cannot believe I still have to protest this shit" (http://p.twimg.com/A1SGQ7DCEAAy-Mq.jpg:large), och det sammanfattar väldigt bra hur jag känner – och säkert du också.
Måtte kampen snart vara över.