to save myself

Blackout poem.

Det är som om ljuset nästan måste brinna ut för att flugorna ska lockas till mig. Som om deras längtan efter eld är större när lågan är försvinnande liten än när den i extas ber till luften om det syre som måste bli mitt.

Oändliga midvinterdagar i tystnad utan storm. När glöden så pyr sin sista trötta pust blåser vinden upp från alla håll. Alltid samma visa. Ständigt denna dans.

Kom till mig. Blås liv i mig. Jag skyr ingen fara så mycket som stiltje.