saker som hon gör

Idag träffade jag min största bloggidol och förebild, Jessica, för första gången.

Det är så löjligt att vi inte setts tidigare när hela våra liv är som en enda lång kärlekshistoria med gemensamt förflutet och sammanflätade öden. Förutom att vi bägge diggar konst och Harry Potter har vi nämligen hängt i samma kretsar och varit på samma scoutläger, plus att våra föräldrar jobbar ihop ibland. Jättekonstigt.

Vi botaniserade i mitt syskrin.

Och sen lärde jag Jessica brodera korsstygn.

Men detta var ingen vanlig date, detta var ett Möte. Jessica och jag ämnar nämligen göra konstrevolution.

Den långsiktiga planen är att förändra världen, den kortsiktiga att komma på en ny titel till våra bloggkategorier med kreativt material – måleri, stickningar, collage och allt annat hopbygge vi håller på med och som vi inte vill kategorisera som ”pyssel” längre.

Varför vill vi inte använda ordet pyssel?
Därför att det är en förminskande ord helt enkelt. Om man synonymgooglar det får man fram: knåpgöra, småbestyr, pilleri och stök. Det är förbaske mig inte vad vi sysslar med.

”Pyssel” är ingenting som betyder något. Det ställs inte ut och ifrågasätter inte världsordningen, men ”konst” är också fel ord, gränsen otydlig och vi ägnar oss åt bägge delar och varken eller.

Så vi googlade synonymer och etymologi, översatte till latin och ryska, lekte ordlekar och broderade om vartannat.

Det bästa kategorialternativet verkade till sist vara detta. Alster stammar ur ala (föda) och är besläktat med ålder och älska. Mycket bättre! Vad tycker ni?

Eventuellt att jag vill använda ”saker som hon gör”, som en nick till min tonårskärlek, Thåström, men det vore lite att undvika problemet.

Våra idoler (utöver Thåstrumpan) är impressionisterna, dadaisterna, Karin, alla astronauter och William Morris. En förklaring vore överflödig.

Hand i hand med problemet att inte se sitt eget skapande som någonting större än ”pyssel” går det faktum att om jag vore man och grejade som jag gör skulle ingen påstå att jag pysslade. Varför är kvinnliga uttrycksformer (broderi, stickning, vävning etc.) pyssel och i bästa fall hantverk, medan manliga (måleri, skulptur) konst, och varför ska det vara så svårt för kvinnorna att ta plats som målare men anses monumentalt med en man som virkar?

Jag har aldrig i hela mitt liv sett mig själv som konstnärlig eller trott på någonting jag skapat som konst – och vad är det för dumheter liksom? Det tar fortfarande emot ända från tårna men det ska bli ÄNDRING. Om inte annat så på den piedestal ovanpå vilken vi placerar ”konstnärer” och den snäva och trista avgrund till vilken vi förpassar ”pyssliga tjejer”.

Jävla jantelag, nu ska du döden dö.

Nästa steg i revolutionen är att uppmuntra alla andra talangfulla människor där ute att uppskatta sitt eget/andras skapande och sluta använda nedvärderande begrepp. Är ni med oss?

Länk till: Jessicas inlägg.